Förstoppat...

Det kommer såna där larm ibland...om att barn är förstoppade. Nu är det dags igen. Det verkar som om barnläkare tycker att förstoppning bland barn har blivit allt vanligare. Förklaringarna på varför skulle vara att barn använder blöja högre upp i åldrarna och att potträning inte är prioriterat varken av föräldrar eller förskola. Barn är bra på att hålla sig och när de gör det försvinner träningssignalen.

Man har i alla fall börjat studera det här problemet. Flera studier pågår för att utreda om förstoppningsproblemet har att göra med att svenska barn har blöja allt högre upp i ålder.

På 70-talet blev barn blöjfria vid 2 års ålder. Nu är de det vid 3-4 år.

Varför? Jo, blöjorna är för bra säger en professor som forskat om det här i många år.

Ok, jaha. Ja, då så. Det är ju bra att man forskar. Men lite lustigt att man måste lägga åratal på att försöka förstå det här. Och lite lamt att man kommer fram till att det beror på blöjorna. Man kunde ju annars fundera över vad mer som skiljer nutid från 70-tal. Det är ju inte bara blöjornas kvalitet. Det är andra saker. Den kanske största skillnaden mellan dåtid och nutid är det faktum att barn inte längre fostras i sina egna hem. Förr var det mamma, i hemmet, som hjälpte barnet bli blöjfritt. Jag har det med mig...har hört fraser från både mamma och mormor..."sommaren barnet fyller 2 ska blöjan bort." Barnet måste få "lufta sig"...inte ligga med blöja hela dagen som bäbis, inte gå med blöja hela dagen när det har lärt sig gå. Blöjan måste av så att barnet får luft på rumpan och får chansen att lära sig tyda sin kropp...känna hur det kissar, gå på potta eller toa. Men nu...ja, nu fostras barn på institution...från 1 års ålder...Problemen med detta blir flera...det finns för det första ingen mamma där som kan lufta barnet, se till att det får prova gå på toan då och då. Men även andra saker kommer till som jag tror skapar den här förstoppningsrisken...barnet är i en främmande miljö...det är inte trevligt att ta emot hjälp av främlingar när det gäller så intima saker som kiss och bajs. Man håller sig. Och så har vi föräldrarna...de är ju liksom inte riktigt med längre...de ska potträna på morgnar, kvällar och helger...och den stora delen av dagen är det nån annan (vem?) som är ansvarig för det. Hur blir det egentligen? Varken hackat eller malet gissar jag.

Så...ja, blöjorna är nog ytan på problemet. Det är nog fel i själva grunden på alltihopa tror jag ibland. Men det är det nog inget som forskningen kommer att visa. Vi får fortsätta hålla oss.