torsdag 8 januari 2015

Om hundbarn och människobarn

Jag läser en artikel i tidningen. Den handlar om hundar, om fördelarna med att skaffa en vintervalp och om hundvalpar över huvud taget. Artikeln är intressant på många olika sätt. Det är roligt att läsa om hur det är att skaffa hund och om hundar i största allmänhet. Men sen väcks lite andra tankar också. Det är lätt att fundera vidare på barn och hur de fungerar rent biologiskt. Barn är ju också biologiska varelser precis som hundvalpar. Det står om hur hundvalpar är, att de behöver mycket vila och sömn och att det bäst ges i lugnet i hemmet. Så tänker jag att det är för små barn också. Det står att valpen inte får lämna tiken före 8 veckors ålder. (Här tänker jag lite på ordvalet. Tiken? Är inte det lite ojämställt ändå? Borde det inte stå föräldern? Eller tiken eller hanen? Om bara valparna får näring måste det väl gå lika bra med hanen?) Det står också att man ska vara ledig med valpen så mycket det bara går i början. Ju mer man ägnar sig åt valpen i början desto tryggare blir den som vuxen hund. Den kan dock vara ensam, först kanske någon minut och sedan successivt lite längre. Det är hur som helst intressant att man kan skriva sånt här om hundar när man inte kan prata om samma saker när det gäller människobarn. Vad är det som gäller med dem? När det gäller det första omhändertagandet, mammans speciella band med barnet tiden efter förlossningen, hur länge det ska vara lugn och ro med tanke på sömn och vila, hur länge barn tål att vara utan sin mamma eller pappa när de blir lite äldre? Det är så mycket man inte får prata om när det gäller människobarn. Det tycker jag är märkligt.

4 kommentarer:

  1. Men det är väl klart att man inte kan prata om det, då måste man kanske göra något åt det... Nej, bättre att stoppa huvudet i sanden och låtsas att vi lever i den bästa av världar. Skulle vi börja ompröva skulle det ju bli jättejobbigt...
    /Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det skulle förstås bli väldigt jobbigt...

      Radera
  2. Hej fru G! Vill bara ge mig till känna här också, jag har följt din blogg av och till det senaste året utan att kommentera en enda gång... Så fräckt av mig! Men som du väl redan vet tycker jag mycket om det du skriver, jag vet faktiskt ingen som sätter så bra ord på vad jag tycker och tar upp ämnen och tankar som intresserar mig så bra som du! Har också länge tänkt fråga dig om det skulle vara okej att länka till dina inlägg ibland från min blogg? När det är något som jag bara vill skriva under på sådär till punkt och pricka? : ) SaraH (Hofgren)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sara! Roligt att du kommenterade! Och roligt att jag upptäckte din blogg på köpet - ska bli spännande att läsa! Du får gärna länka om du vill!

      Radera