Jag läser Svensk Damtidning igen. Det är en bra tidning. Den ger en stor inblick i dels den fina världen men också den allmänna uppfattningen om saker och ting.
Nu är Agnes Wold på tapeten. Hon är ju det i och med Coronapandemin. Hon är med lite här och där och så också i Svensk Damtidning. Det handlar förstås om smittspridning och så där. Men också om hennes och makens äktenskap. Hur får man ett äktenskap att hålla. Jo, det grundläggande är att man låter varandra vara ifred.
Men det är också:
"...jätteviktigt att båda har bra jobb och en bra ekonomi, genom forskning vet man att man absolut inte ska vara hemmafru och ta hand om allt. Vi har delat exakt lika på föräldraledigheten. Gör man inte det föds ju bitterhet och avundsjuka."
Nä, hemmafru ska man inte va! Och då är det ju jättebra att ingen är det! Eller hur? För här i riket finns det ju inga. Det finns i alla fall inga uppgifter om att det skulle finnas några. De som finns lever i lönndom. Dolda för samhällets ögon. Så Agnes kan slappna av...det är liksom ingen issue...ett icke-ämne. Hon behöver inte vara rädd. Hemmafrun är död. Så det är lite konstigt att hon så påfallande ofta spökar i karriärkvinnornas medvetanden...kanske är de lite rädda för henne. Kanske är de rädda för att vanliga kvinns ska tuffa till sig och inte längre ha sån lust att serva karriärkvinnorna med barnpassning och städning och annat. För kom igen Agnes...utan förskolepersonalens...de moderna hemmafruarna...de som är anställda av staten...ja, då hade tvåkarriäristfamiljerna inte haft det fullt lika lätt att ordna sitt perfekta jämställdhetsäktenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar