torsdag 1 december 2016

Karin Wanngård...

...ni vet den där s-kvinnan i Stockholm som har tagit beslutet om att alla barn i Stockholm ska få rätt att gå 40 timmar i veckan i förskola, har skrivit i DN om varför S har valt att genomföra det här. I sin insändare berättar hon om hur hon värnar om familjernas valfrihet genom att ge alla barn rätten till heltid i förskolan. Valfriheten innebär att föräldrarna kan välja att använda förskolan som de vill...några få timmar eller väldigt många timmar i veckan. Hon kallar det valfrihet. Fast hon säger också att det bästa S har gjort sedan de kom till makten igen var att ta bort vårdnadsbidraget. Alltså ta bort den lilla ynka valfrihet som några av Sveriges kommuner hade förut. Wanngård kallar det ett progressivt beslut att ta bort vårdnadsbidraget. Det hämmade nämligen barnens språkliga och sociala utveckling. Många lärare har berättat för henne att barn som varit hemma med en förälder med vårdnadsbidrag har svårt att hänga med när de börjar skolan. De har alltså kommit efter på de där tre åren hemma och inte lyckats utvecklas ikapp med de andra barnen på sina två år i dagis heller. Där ser man hur det kan gå om föräldrar tar hand om hela fostran. Det blir katastrof. Och det har S satt stopp för nu. Nu är det ordning och reda. Och om föräldrarna vill, ja eller om de små barnen vill då förstås, så kan de nu ge sina barn den allra bästa utbildning som står att finna, i den fantastiska förskolan, i 40 timmar i veckan. Fantastiskt.

Undrar om Wanngård någon gång funderar på varför barnen har blivit sämre i skolan? Undrar om hon undrar varför universitetslärare klagar över att studenterna inte längre kan uttrycka sig i skrift på ett ordentligt sätt? Att många inte längre kan tillgodogöra sig skriftliga källor utan måste höra informationen muntligt? Det är så konstigt...det är ju inga hemmabarn som är ansvariga för den här utvecklingen direkt utan förskolebarn. Undrar om Wanngård funderar över hur det gick till att vara människa förr i tiden? Hur lärde sig folk prata? Hur lärde de sig sociala koder? Undrar hon över varför mobbing ökar? Varför det förekommer redan i förskolan? Det gör hon förmodligen inte. För hon behöver inte fundera på sånt. Hon vet att hon har rätt. Hon tror på sina egna floskler. Undrar hur många andra som gör det?

Var och en får bli salig på sin tro. Jag vet ju vad som funkar. Jag vet ju att barn lär sig prata och lär sig interagera med andra människor genom att få prata, få svar, få uppmärksamhet, dela upplevelser, dela minnen, vara nära, kompromissa, diskutera....dela ett vardagsliv...med sin familj. Det funkar. Det ser jag. Jag har varit med om det själv. Min mamma och pappa också. Och deras föräldrar före dem. Och deras före dem. I en enda lång kedja genom historien...när ingen förskola fanns. Men det vet kanske inte Wanngård om. Hon tror att mänskligheten föddes på 1970-talet. År 0. När den perfekta barndomen skapades. Som inte verkar vara så jätteperfekt direkt. Men vi kan alltid låtsas.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar