Mäns våld mot kvinnor är på tapeten efter att fem kvinnor de senaste tre veckorna blivit mördade av närstående. Fruktansvärt. Vidrigt. Ofattbart. Det går inte att ta in. Hur en människa kan mörda, slå ihjäl, en annan människa man på något sätt ändå älskat/älskar, kanske mamman till sina egna barn. Men det är inget jag kan diskutera utöver att säga att det är fruktansvärt. Jag vet inget om det. Har inga förklaringar eller lösningar. Har aldrig kommit i kontakt med våldsamma män. Det blir alltså platta, ointressanta tankar jag kan haspla ur mig i ämnet. Men jag läser i tidningarna om det...och i morse när jag scannade igenom DN fastnar jag vid en intressant artikel. Det är fyra kvinnliga författare som ger sin syn på saken. Det handlar om att våldsbrott mot kvinnor är lågprioriterade i Sverige, att det ses som normalt att en kvinna som är hotad av våld ska flyttas...få sitt liv upprivet...när man istället skulle kunna flytta mannen, att man bara lyfter fram det grova våldet och inte pratar om ett mycket större problem...det psykologiska våldet som utgör en stor del av mäns våld mot kvinnor och så vidare. Sen kommer det jag hajjar till vid...
En av författarna säger att våld mot kvinnor är så enormt mycket. "Det är inte bara handen som slår. Det är kanske till och med ganska sällan handen som slår. Våld mot kvinnor har sin rot i ett långsamt verkande kvinnoförtryck, från ogenomtänkt "Du skulle kanske börja banta? till gråzonssex, till "jävla kärring", deltidsarbete och en mamma som tar ut alla föräldradagar och får en skev självbild. En person med skev självbild är ett perfekt offer för våld."
En eskalerande skala mot våldet...från en liten kommentar till det allra värsta...att jobba deltid och ta ut alla föräldradagar...att bli mamma och att vilja (eller är det egentligen mannens vilja vi bär...vi som är hemma länge med våra barn?) ta hand om sina små...är den allra värsta formen av utsatthet...själva grogrunden och fundamentet för våld. Kvinnor som delar lika drabbas inte av mäns sjuka vrede. Jämställda kvinnor går fria. Blir starka och kan stå emot mäns psykologiska våld som urholkar dem och gör dem till framtida våldsoffer. Ja, så kanske det är. Och om det är så det ligger till finns det stort hopp för Sveriges kvinnor. Vi har nämligen den allra högsta sysselsättningsgraden för kvinnor. Våra kvinnor jobbar mest av alla kvinnor. Och kom igen...även om en kvinna tar ut alla föräldradagarna så spelar det väl ingen roll? Det blir inte mycket tid hemma...ett år ungefär. Det är inte mycket av ett helt arbetsliv. Men det är klart...en mammas självbild kanske blir så sänkt av att vara i hemmet med en go bäbis i ett helt år att hon är helt nedbruten efter den pärsen. Vem vet. Det finns många former av kvinnoförtryck konstaterar jag i alla fall...och de ska inte blandas samman. Mäns våld mot kvinnor är en sällsynt vidrig form av kvinnoförtryck. Att trampa ner mammor och låtsas att tid hemma med barn för en mamma är skadlig för kvinnor...är en annan sort. Lite mer lågmält i sitt uttryck men ändå fruktansvärt. Och vad det gör med kvinnors självförtroende att inte få lov att släppa fram sina moderskänslor...det är det ingen som funderar över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar