Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 18 maj 2018

Förskolans dag!

Igår var det förskolans dag! Och då var det fest! Det var det vanliga...springlopp, maskerader med roliga fröknar utklädda som typ seriefigurer...det var sånger och lekar. Och så är det bilder...bilder på barn i västar..gula, orangea och rosa...den där obligatoriska neonuniformen barnen i riket har kommit att iklädas.

Det var inte bara fest...lite allvar fanns det också...

Det rapporterades lite lite om #pressat läge...alltså hur pressat läget är i förskolan. Det är stora barngrupper. Och så kan det ju inte få gå till. Det behövs fler pedagoger och eftersom det är brist på dem så skulle man istället kunna ha assistenter som tog hand om grovgörat...torka golv, torka bord, plocka fram och bort, klä på, byta blöjor...och så kunde pedagogerna ägna all sin tid åt att pedagogisera barnen.

Det rapporteras förstås också om förskolans förträfflighet. Inte så mycket som förr om åren men ändå...förskolan är förträfflig. Den är fantastisk. Och framför allt...den är oundgänglig. Och varför? Tja, om man tar en liten scanning över de artiklar som skrevs igår och idag om den fantastiska förskolans dag får man argumenten:

1. LÄRANDET
Förskolan lägger grunden för det livslånga lärandet. I en artikel kan man läsa att förskolläraren varje dag lägger viktiga pusselbitar till barnens livslånga lärande och att det är i förskolan barnen tar de första stegen.

2. FRAMTIDA STUDIER
Det är i förskolan barnen lägger grunden för sina framtida studier. Forskning visar att det är i förskolan det allra viktigaste i skolsystemet sker. Om man satsar hårt här ger det mer utdelning än satsningar på de högre stadierna.

3. RIKETS FRAMTID
Det är i förskolan förskollärarna packar barnens kunskapsryggsäckar. Och det är tack vare detta vi säkrar Sveriges framtid som kunskapsnation. Och observera att detta inte är något förskollärarna har hittat på. Detta är belagt med ALL MÖJLIG FORSKNING.

4. VÅR IMAGE UTÅT
Vår svenska förskola är ett föredöme för många andra i hela världen.

Är det inte fantastiskt så säg! Hurra för den svenska förskolan! Om den bara blev lite bättre. Då skulle det vara jättebra. Om det bara blev mindre barngrupper, fler pedagoger, fler assistenter. Ja, då vore allt klappat och klart! Tänk er! Vilka ryggsäckar barnen skulle bära omkring på! Fullpackade med förskolekunskaper förmedlade av fullfjädrade förskolepedagoger. Akademiker. Som ägnar varje ledig sekund åt att utveckla barnen. Det kanske är tur att förskolan inte är så där perfekt som alla vill ha den...för hur slulle det sluta...vilken nation vi skulle få...genier överallt! Übermänniskor.

Fast å andra sidan...det står lite skralt till därute i dagislandet tror jag bestämt. Den här veckan kan man läsa att:

En treåring glömdes på tunnelbanan
En förskola lämnade ut fel barn till en morfar
Att en vikarie har utsatt ett barn för sexuella övergrepp
Att man ska bygga en förskola för 108 barn på ett Lidltak i Malmö Och det är ju jättebra - föräldrarna kan passa på att handla veckans mat när de ändå hämtar ut barnet.
Ett barn brändes av skållhett te på en förskola
En pappa upplever att hans barns förskola känns otrygg och kaotisk
En man döms för sexövergrepp på barn på förskoletoalett

På en sajt för förskollärare kan man läsa om hur förskollärarna har det fruktansvärt jobbigt på frukostarna...14 barn på 1-2 år på två personal...17 barn på 3-5 barn på två personal...osv osv. En mamma berättar att hon en dag denna vecka lämnat sitt barn till en ensam pedagog med ansvar för 13 barn på 1-3 år. Mamman stannade kvar och hjälpte till tills en vikarie (som inte kände barnen) kom. Och sen åkte mamman till sitt jobb...en annan förskola med andra barn att passa. En annan pedagog berättar om att på hennes förskola var det häromdagen 27 barn på 3-5 0år tillsammans med 3 pedagoger och inne var det 18 barn på 1-2 år tillsammans med 2 pedagoger.

Man kunde också denna vecka läsa att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat explosionsartat de senaste åren. S vill nu införa en screening inte bara av barnens fysiska hälsa utan även av deras psykiska hälsa. Så när barnen går till skolsköterskan blir det inte bara mätning och vägning och synkontroll utan även en utvärdering av deras psykiska hälsa.

Ja, inte vet jag. Allt går i sär. Hur är det nu då? Är den svenska förskolan unik och världsbäst? Är det där barnen rustas som allra bäst inför framtiden? Förskollärarna vittnar om att verksamheten är i kris. Och det erkänner de extremfrälsta förskolleälskarna också. De erkänner att det inte är riktigt bra. Fast förskolan är förstås ändå på sitt sätt bäst. Och unik. Man fortsätter att hävda och hänvisa till all möjlig forskning att förskolebarnen blir superbra i skolan. Eller så säger de inte förstås. De säger att barnen blir bättre än om de hade varit hemma och inte gått på dagis. Och det är ju smart. Det finns ju inget att jämföra med. Det finns inga hemmabarn som kan bevisa motsatsen eller hur rätt slutsatserna som dragits är. Det hela är bara ett evigt OM. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Vi är inte världsbäst i skolan trots att våra barn verkar slå rekord i förskolenärvaro. Våra barn verkar må sämre och sämre. Det verkar inte finnas mer pengar att skramla ihop för att få förskolan att gå runt och bli så där toppenbäst som den borde vara. Som alla är överens om att den borde vara.
¨
Vi får kämpa på i dagisland. Vi får vara glada över att vi har en fantastisk och unik förskola. Vi får vara glada över att våra barn får sina kunskapsryggsäckar packade. Hur lite som än hamnar däri. Det är i alla fall bättre än inget. Och utan förskola...inget lärande alls. Och vi får fortsätta hoppas och be om att få mindre barngrupper och mer personal. Vi får vänta och se. Saliga äro de saktmodiga. Vi har hört om en stad ovan molen. Samarkand väntar därbakom...alltid utom räckhåll men hoppet finns alltid. Vi får använda vår fantasi...den sträcker sig så långt och ändå blir det så futtigt. Ropen skalla...vi vill ha mindre dagisgrupper till alla! Vi vill ha mer pengar till barnen...det är de värda! Detta kan vi tänka och formulera. Men sen tar det stopp. Finns det verkligen inget mer att önska, drömma om, fantisera om? Ingen mamma vars hjärta viskar..det är mitt barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar