Jag läser tidningen Mama om förskolan. http://www.mama.nu/Aktuellt/Forskola--halleluja-nodlosning-eller-direkt-skadligt Artikeln tar sin utgångspunkt i ett brev från en läsare som tycker att det är dåligt av föräldrar att lämna sina små barn ifrån sig hela dagarna fastän att de har råd att vara hemma längre eller jobba kortare tid. Sen handlar det om hur förskolan är - toppen, nödlösning eller skadlig. En hemmaförälder får uttala sig och sen kommer Sven Bremberg - Sveriges egen förskoleexpert! Han har gjort en sammanställning av svensk och internationell forskning om förskolan och den sammanställningen är det som gäller när vi ska prata om förskolan!
Så här säger Bremberg: "Studierna visade att det generellt sett är bättre att vara på föris än att vara hemma. Framför allt gäller det förskolebarnens skolprestationer. Förskolebarn har också färre beteendeproblem än barn som varit hemma under småbarnsåren."
Jag förstår faktiskt inte hur man kan säga en sån här sak. Det skulle alltså vara bättre för barn att vara på institution än att vara i sitt eget hem med en av sina egna föräldrar och ev syskon? Och det får han säga utan att någon reagerar! Ingen dristar sig till att säga att för barn är väl mamma eller pappa bäst. Det förstår väl vem som helst att det inte är den bästa lösningen för ett litet barn att vara ifrån sina föräldrar fler timmar än vad det är tillsammans med sin egen familj? Han underkänner hela mänskligheten genom att säga en sån sak. Barn är inte födda in i ett kollektiv. Barn föds ett åt gången av en kvinna och har förmodligen i alla tider tagits omhand av denna kvinna - moder - tills barnet gradvis klarar av att vidga sina cirklar. Det kan inte vara skadligt för barn att vara med om att tas hand om en förälder. Om det vore en dålig lösning skulle mänskligheten ha gått under. Att vi kan göra som vi gör med våra små är en följd av vårt moderna liv och våra moderna framsteg. Utan bil skulle halva dagissverige stanna upp. Utan snabbmat och tvättmaskiner och moderna varma vinteroveraller skulle det inte funka alls. Visst det går att ta hand om barn i stordrift men ska vi verkligen låtsas att det är bättre än att en förälder tar hand om sitt eget barn?
Bremberg säger att det går bättre för förskolebarn i skolan. Jag fattar ingenting! Det går ju sämre för barnen i skolan nu jämfört med vad det gjorde tidigare när färre barn gick kortare dagar på föris! Hur går det ihop sig? Synd att ingen journalist är smart nog att ställa den frågan. Förskolebarnen har också färre beteendeproblem än hemmabarnen! Hur har man kommit fram till det? Vilka barn är det forskat på? På vilket sätt får hemmabarnen beteendeproblem. Varför ökar mobbing och kränkningar i skolan? Det är väl fd förisbarn som är med och mobbar och kränker antar jag. Alla som mobbar och stör på lektionerna kan väl inte vara hemmabarn, eller?
Bremberg säger också: "Det som gör förskolan så bra är dels att personalen är utbildad och kan koncentrera sig på att stimulera barnen att utveckla sin intellektuella och språkliga förmåga, dels att dagarna är så förutsägbara." Är det inte att underkänna människan här igen - när man påstår att förskolan är bättre eftersom personalen genom sin utbildning kan stimulera och utveckla barnen? Människan har i alla tider överlevt och gjort framsteg utan pedagoger. En någorlunda normal barndom med någorlunda normala föräldrar räckte förr. Barnen verkar inte heller bli så värst mycket bättre av pedagogernas stimulerande och utvecklande arbete. Det avspeglar sig inte på skolan i alla fall. Kanske räcker det för barn att vara tillsammans med en vuxen som står barnet nära, som har tid att prata, ta ögonkontakt, ge mycket kroppskontakt och som lever ett normalt liv och ägnar sig åt vanliga men äkta göromål. Kanske lär sig barnet en hel del av att bara få vara med på allt som händer i ett hem. Kanske är de flesta föräldrar inte heller eremiter. Kanske ger de sig utanför hemmets fyra väggar emellanåt och hälsar på någon, går till öppna förskolan, går på stan, promenerar, går till en lekpark, åker till biblioteket....Något som vore intressant att forska på vore ju hur det ligger till med pedagogernas egna barn. De barnen har ju det dubbelt förspänt! Först går de i förskolan och får ta del av det stimulerande och utvecklande arbete som sker där och sedan har de en pedagog som kan fortsätta att stimulera och utveckla barnen hemma. De barnen borde ju vara något slags superbarn! Kanske något att fördjupa sig i?
Jaja, man kan tänka och prata om det här hur mycket som helst. Man kommer ingen vart i alla fall. De där meningarna som Bremberg kom med har blivit något slags mantra här i Sverige. Man känner igen meningarna från alla möjliga tidningar och undersökningar. Jag tycker att det vore dags att komma med något nytt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar