onsdag 25 september 2013

Funderingar på stavning och annat inom skolan!

Jag funderar en del på skolan. Det kommer larm från högskolorna om att ungdomarna inte längre kan skriva ordentlig svenska och att de inte kan tillgodogöra sig vad som står i böcker efter ordning. Jag funderar på varför det kan vara så. Något måste ju vara fel. Barnen som kommer in på högskolorna har ju gått i skolan och de har ju fullständiga betyg annars skulle de ju inte komma in. Vad är fel? Jag läser en del extra med mina barn. Jag gör det därför att jag ofta känner oro över kvaliteten på skolan. Vi hinner inte alls så mycket som jag skulle vilja eftersom barnen har långa skoldagar. Men jag gör så gott jag kan. Jag försöker till exempel lära dem att stava. Det verkar inte funka riktigt i skolan. Jag använder mig av böcker från 50-talet och när vi jobbar i de där böckerna tror jag att jag förstår en del av varför folk lärde sig stava förr men inte nu. Förr verkade de allra flesta barn lära sig stava. Mina mor- och farföräldrar gick bara i vanlig folkskola men nog kunde de stava, skriva fina brev, läsa böcker... De hade inga problem med språket.
Boken innehåller listor på ord som barnen skulle kunna stava till. Det är enkelt i början men blir svårare allt eftersom. Barnen hade såna här böcker hela folkskolan och i realskolan också. Orden gavs i läxa och förhördes dagen därpå.
Det finns avsnitt med regler och förklaringar om stavningen i svenska.
Boken innehåller förklaringar om satsdelar och ordklasser. Det är inte renodlad grammatik (det lärde sig barnen också i och för sig) utan mer anpassad grammatik. Som nedan - att en mening måste bestå av ett subjekt och ett predikat.
Det finns diktamensövningar.
Boken innehåller en massa övningar där man ska skriva meningar med vissa ord i. Allting ska skrivas av. Det är alltså inga luckuppgifter där man bara skriver ett enda ord.
Jag tror att det är svårt att INTE lära sig stava och skriva ordentlig meningsbyggnad om man jobbar med språket på det här sättet. Boken är krävande. Det är små bokstäver och tätt med text. Boken kräver koncentration. Man får skriva mycket. Man får skriva av vilket innebär att eleven både får läsa, skriva och jämföra. Har läraren sedan muntliga genomgångar så blir det ytterligare befästelse av kunskaperna. Har man sedan läxor så får man träna ännu mer. En fördel med ordläxor och diktamensläxor är att barnet får träna mer på sånt som redan gåtts igenom på lektionen. Läxan är också så lätt att göra att barnet klarar det alldeles själv. Om en vuxen behöver hjälpa till så är det inte alls jobbigt eller svårt! Att tidigt få lära sig de riktiga orden inom grammatiken är också väldigt bra. Det blir mycket lättare att börja lära sig främmande språk senare. Alltså tror jag att lite mer struktur och mycket mer träning skulle hjälpa våra barn att lära sig både skriva och läsa svenska bättre!

2 kommentarer:

  1. Bra tankar där!
    Det låter som en väldigt trååååkig bok... Är lärandet varierande och kul, så kommer kunskapen automatiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken är inte alls tråkig! Tvärtom! Texterna är finurliga och fantasifulla. Men att lära sig skriva och stava inbegriper en hel del traggel! Sen glömde jag att skriva att boken är väldigt tunn, 96 små A5-sidor för två årskurser. Tror på intensivt jobb men inte långa stunder istället för innehållslöst men långdraget! Men det är intressanta tankar - tänker mycket på det där med tråkigt och kul. Det är som om det ska vara roligt jämt nuförtiden. Min uppfattning om hur barn vill ha det egentligen är att det inte är så lyckat om allt är roligt, hela tiden! För att kunna njuta av att ha kul måste man uppleva någon form av kontrast! Det är skönt att vila och leka efter ett pass av koncentration och enformighet! Har man roligt jämt har man ju aldrig något roligt att vänta på! Jag ska fundera mer och utveckla mina tankar lite mer senare!

      Radera