onsdag 20 april 2016

Språk och dagis!

Jag läser på en blogg som handlar om lärandet på förskolan. Ett inlägg handlar om hur man använder sk QR-koder för att jobba med flerspråkighet.

Det står att många förskollärare kan bli frustrerade av att arbeta flerspråkigt i förskolan, särskilt om det inte finns modersmålslärare. I bloggen kan man läsa att det dock är viktigare att fokusera på de resurser man har och inte på de man inte har. Man har liksom de barn och de vårdnadshavare man har. Och så kan man göra mycket med digitala verktyg.

Förskollärarna måste vänja sig vid att skapa och samla material på förskolans alla språk. Vårdnadshavare och modersmålslärare kan hjälpas av att utveckla spel. Och de kan också hjälpa till med att utveckla pedagogisk dokumentationen...

Bloggskribenten om hur de jobbar med sk QR-koder. De kan scanna av koder till födelsedagssång på olika språk och texter till sagor kan också scannas in på olika språk. Barnet scannar av koder med sin platta och så börjar plattan läsa upp sagor på det språk barnet valt.

Så barnen tillbringar alltså dagarna på förskola i en flerspråkig miljö. Det finns inga modersmålslärare. Personalen kan inte barnens språk. Barnen ska träna på sitt eget språk genom surfplattor. Höra sitt modersmål talas av en röst på en platta. Och barnen har alltså inte samma språk. De hör olika språk. De ska lära sig svenska av pedagogerna och ev svenska barn.

Och i detta ska man fokusera på vad man har och inte vad man inte har. Jag blir förvirrad. Det här är ju allvarliga saker. Det handlar om små barn som ska bygga upp sitt språk. Och jag inbillar mig - utan att vara ett enda dugg insatt - men jag gissar - att modersmålet är jätteviktigt. Utan ett fullödigt modersmål som byggs upp som det ska i rättan tid - alltså när barnen är små - hur blir det då? Hur bygger man upp ett annat språk så?

Det finns kanske en anledning till att människobarn är så hjälplösa och beroende av sin mamma (eller så var det ju innan förskolan kom förstås) - förmodligen har naturen räknat ut det så att något händer där i relationen mellan mor och barn. Något överförs mellan modern och barnet i takt med att barnet blir mer självständigt. Jag tror att språket är en sån där grej. Men när den här naturliga språkutvecklingen bryts får förskolan hitta på lösningar och dessutom se det hela positivt. Surfplattor med röster som läser sagor på det egna språket...

Ja, det är märkliga vägar vi ska ta. Det finns ju faktiskt föräldrar...de kan barnets språk...Vill man se till att barnen lär sig svenska innan de börjar skola finns det andra vägar. Vägar som mor/far och barn kan ta tillsammans med sitt barn för att lära sig både språk och om det svenska samhället tillsammans.

Nåja, det är väl inte fel att förskollärarna sitter och hittar på saker för att få det att funka. Felet är väl snarare att vi föräldrar är fråntagna den reella makten att ta hand om våra barn. Att vi styrs ekonomiskt på ett sätt som omöjliggör det att försörja en familj på bara en lön och måste dra in två löner för att få det att gå runt. Istället får vi acceptera samhällets generösa bidrag - nästan gratis förskola. Men det här med språk är allvarliga grejer. Inget man leker bort hur som helst. Ska man inte som förälder ha makten över att få välja att överföra sitt språk på ett så optimalt sätt som möjligt? Det är illa nog som det är i helsvenska förskolemiljöer - ingen vet hur språket egentligen utvecklas av att barn fostras i grupp. Och ännu värre blir det väl när varken barn eller personal delar samma språk. Hur kan det vara etiskt försvarbart? En sak om man vill och är medveten om hur det är. Då kan man förstås välja detta men om man inte tror att det är det bästa för sitt barn då? Ska man då verkligen vara tvungen att acceptera det?

Men när det gäller alla såna här lite djupare frågor är politikerna helt ointresserade. Förskola är "da shit". Inget att diskutera. Det är bra. Punkt. För så är det bestämt. Och då får folket på golvet hitta på sina lösningar. QR-koder. Och föräldrarna får le och tycka allt är gulligt och bra. Och så får vi hoppas att resultatet blir bra.






10 kommentarer:

  1. Mycket intressant läsning! Och jag känner mig personligen berörd då jag själv är flerspråkig. Svenska är inte mitt modersmål men har ändå blivit det språk jag dagligen använder allra mest. När jag var yrkesverksam så jobbade jag också med språk, det var mitt främsta redskap och jag gillar verkligen språk/kommunikation. Vår dotter, nu 3,5 år, har från start fått höra flera språk. Senaste månaderna har jag gått över till att använda svenska mer och mer för att ytterligare stärka henne i det, hon pratar svenska flytande. Andra som möter henne brukar förvånas över hur hon kan uttrycka sig, vilket bara är positivt och roligt, tycker jag. Samtidigt kan hon i en och samma mening snabbt byta över till sitt andra språk men vi märker också att hon medvetet inte gör det om hon pratar med någon som inte kan det språket. Vi märker också att hon "leker" med språket/n, hon testar olika kombinationer och språkböjelser och utvecklar sitt språk/en. Ibland låter det lite tokroligt ibland blir det jätteintressanta nya meningsuppbyggnander. Jag kan hela tiden backa upp henne, bekräfta henne och försöka att utmana henne språkmässigt eftersom vi är tillsammans så mycket. Hade hon gått på dagis hade detta inte varit möjligt alls.

    SvaraRadera
  2. När jag har läst på om språk har jag hittat att forskningen ser väldigt positivt på att barn får möjlighet att lära sig flera språk redan i förskoleålder. Men visst, jag förstår ju att der också blir en resursfråga. Så här står det att läsa i ett inlägg:
    Modersmålet måste läras in före tre års ålder. Man kan lära sig ett andra modersmål fram till fem års ålder, men sen stängs hjärnans inlärningsfönster för detta. Få vuxna personer lyckas lära sig tala ett främmande språk helt utan brytning.
    (SvD Debatt, Barn bör lära sig flera språk i förskolan, Hugo Lagercrantz)

    SvaraRadera
  3. Hugo Lagercrantz som står bakom debattinlägget är en hjärnforskare, jag har även läst annat som han har skrivit och delar hans uppfattning i en hel del frågor, men jag har också hittat att han ibland blivit ifrågasatt. Det är ju å andra sidan aldrig unikt i sig när det handlar om forskarvärlden. Så här står det i en annan artikel där han intervjuats:
    – Vi föds med förmågan att uppfatta alla ljud och att lära oss alla språk, men beroende på vilken ljudmiljö vi växer upp i, förstärks vissa nervkopplingar medan andra som inte stimuleras försvinner, säger Hugo Lagercrantz.

    SvaraRadera
  4. I samma artikel kan man även läsa:


    Han berättar om ett experiment som gjorts med amerikanska spädbarn. När de som nyfödda fick lyssna på vokalerna a, o, e eller i, reagerade de genom att suga lite extra på en napp som var kopplad till en tryckmätare. Till en början gav alla ljuden ungefär samma utslag på mätaren. När samma test utfördes ett halvår senare reagerade barnen inte lika starkt på a- och o-ljuden. Detta förklaras med att de vokalerna inte används särskilt mycket i engelskan det språk som barnen exponerats för dagligen under sex månaders tid.

    Svenska barn däremot fortsätter att reagera på vokalerna a och o eftersom de ljuden används oftare i svenskan. Däremot minskar deras reaktion när de får höra e eller i eftersom dessa vokaler inte betonas lika mycket i det svenska språket.

    SvaraRadera
  5. Vidare står det:

    En sak tycker Hugo Lagercrantz dock att det kan vara värt att börja träna tidigt och det är språk. Det är nämligen betydligt lättare att lära sig ett andraspråk före tre års ålder. En amerikansk språkforskare lät exempelvis sina kinesiska doktorander prata kinesiska en timme om dagen med en grupp amerikanska spädbarn. Så småningom började barnen prata själva och då visade det sig att de även kunde kinesiska nästan flytande. När man gjorde om experimentet och försökte lära ut kinesiska via tv-monitorer fungerade inlärningen dock inte alls. Det var nödvändigt att förmedla språket via en verklig person.
    (SvD, Hektisk tid för barnens hjärnor)

    Det sista stycket där Lagercrantz tar upp studien som gjordes med barnen av amerikanska forskare tycker jag är särskilt intressant i relation till ditt blogginlägg. Speciellt då på biten där han nämner att när man gjorde om försöken med tv-monitorer så fungerade det inte alls. Jag kan tänka att samma borde ju gälla plattor och annan "skärminlärning", eller?

    SvaraRadera
  6. I övrigt delar jag dina tankar om naturlig språköverföring/språkutveckling och tror att modersmålet är jätteviktigt!

    SvaraRadera
  7. Intressanta utdrag ur artikel och roligt att höra om dina egna erfarenheter av en flerspråkig miljö. Jag tror att det kan vara svårt att återskapa en sån situation som man har i en familj. Jag tror att förstaspråksinlärning (och det kan ju vara flera förstaspråk)när man är liten har mycket med anknytning att göra. Närheten och språket går liksom hand i hand. Tror jag. Och så finns det nog en hel del andra ingredienser i själva språkinlärningen. Jag såg något tv-program för några veckor sedan som visade hur kroppsspråket och mimiken är en viktig del i själva språket. De hänger i hop på ett nära sätt. Det är något som man inte kan återskapa med en surfplatta. Och som man kanske ska få sig till livs i stora doser när man är liten och hela språket är under uppbyggnad. Och språk och identitet är sammantvinnat tror jag. Man ÄR liksom sitt språk. Jag tycker det är otäckt det vi håller på med - stora barngrupper, få vuxna, inte anknytningspersoner, och nu dessutom flerspråkiga miljöer...

    SvaraRadera
  8. Åh, vad jag håller med dig! Jag tror att du har så rätt i det du skriver och jag skräms också av mycket av det som förskolemiljön har utvecklats till att bli. Visst, det kanske finns förskolor med resurser som förmår att se varje barn, se och möta varje individ och har muskler att vägleda, uppmuntra och stärka varje person, och är det så är det ju jättebra. Men jag tycker att man märker att på många ställen så står det ju verkligen inte allt rätt till. Många gånger tänker jag att vi skapat någon slags "testfabrik" för våra barn, vi föser ihop dom i stora grupper med lite personal och "hoppas och tänker att allt ska gå bra, bli så bra så". Blir det det? Hur mår barnen egentligen? Inuti? Och vilka långsiktiga konsekvenser får vi av detta?

    SvaraRadera
  9. Jag är så glad att jag hittat till din blogg! Du skriver så bra och jag tycker att det är så roligt varje gång jag hittar ett nytt inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du gillar det jag skriver! Tack!

      Radera