På väg hem från promenaden igår passerade vi några fina gamla gårdar. Det slog mig att på ett relativt litet område finns det kanske 6-7 stycken stora gårdshus där det har bedrivits jordbruk en gång i tiden. Inte så länge sen. Och så finns det lämningar efter ännu fler torp. Och förmodligen ännu fler torp som man inte längre kan märka av att de funnits. Här bedrivs inget jordbruk på det sättet längre. Det är bara lite kvar. Folk bor i gårdarna. Men de bor där som i villor. Där torpen låg har skogen brett ut sig. Bara slaggblock, spår av stenmurar och gamla äppelträd visar att det en gång fanns bostäder här. Då var det verksamhet som bedrevs i dessa trakter. Det kan inte ha varit så många människor som levde där. Mest mark. Nu är det tvärtom. Nu är det fullt med människor här. Villakvarteren har brett ut sig. Verksamheten är borta. Då pågick något hela dagarna, året runt här. De där människorna var synliga här på markerna. Nu är det tomt. Husen står där. Tätt. Men människorna är inte där. De är någon annanstans på dagarna.
Saker förändras. Förskjuts. Få människor kan göra mycket, synas mycket. Många människor kan innebära tomhet och tystnad. Det är tur att det finns pensionärer som rör sig ute i omgivningarna. Så man får se lite folk då och då nu när alla är någon annanstans. .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar