måndag 18 april 2016

Mamma, pappa, barn...

Jag hör på radion att det är för få manliga förskollärare! Det ligger och stampar på 3-4 % och har så gjort sen 70-talet. Detta är ett fiasko för jämställdheten. Ja, så är det väl. Fast det är väl också ett fiasko för jämställdheten att det i princip bara finns kvinnliga sjuksköterskor, undersköterskor, tidigarelärare osv också. Och att det i princip bara finns manliga betongarbetare, asfaltsläggare, sophanterare osv också. Men i alla fall. I förskolan är det kris. Det finns knappt några män där och det är väldigt dåligt för männen behövs i förskolan.

Jag skrattar! Det är så lustigt! Saker går i ring. Precis som vanligt. Mamma, pappa, barn...så lekte vi som barn. Mamman och barnen vinkar av pappa som går till jobbet. Aja, baja! Inte bra! Jämställdhetskampen skulle frigöra både mamma och pappa. Mamma skulle vidga sin värld och ta del i arbetslivet. Pappa skulle vidga sin och vara närvarande med barnen. Och så fick vi dagis. Där skulle barnen frigöras och få en större värld än mammas lilla trånga. Proffsen skulle fostra. Socialiseringen ta vid. Men vilka är de där proffsen? Mammor va! Inga pappor. Och då blev det ju liksom samma sak som innan...fast i lite större skala. Så papporna måste in i mamma-barnvärlden. De verkar inte så intresserade dock. Så vi leker vidare. Mamma, pappa, barn! Pappa går till jobbet. Mamma tar hand om barn. Fast ett par varv upp i spiralen! Mamma, pappa, barn i stordriften! Vad gör vi nu då?

Ska vi leka, leka mamma, pappa, barn?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar