Lisbet Palme är död

Hon dog alldeles nyssens, 87 år gammal. Det är sorgligt när någon dör. Och man ska inte tala illa om de döda. Men...jag kan ändå lite låta bli att skriva lite om Lisbet och vad hon gjorde. Jag har inte tänkt så mycket på henne förut men när jag läser i tidningarna om henne inser jag att hon är enormt viktig. Hon har haft stort inflytande på det liv svenska familjer lever idag.

Jag läser om Lisbet i tidningarna som rapporterar om hennes död. Det sägs mest samma saker...hon var underbar...en förkämpe för barnens rättigheter och för kvinnornas jämställdhet...

Karin Wanngård säger att hon hade jättestor betydelse. Det viktigaste med henne var att hon såg till att förskolan byggdes ut så att kvinnor kunde vara ute i arbetslivet. Och att barnen fick ta del av det pedagogiska innehållet i förskolan.

I  Göteborgsposten står det att Lisbet passade på att ge journalister som följde med Olof Palme på officiella besök utomlands eller bevakade utländska besök i Sverige råd. Hon sa att de sociala frågorna inte fick glömmas bort. Hon var stolt över att Sveriges föräldraförsäkring som ser till att föräldrar kan vara hemma länge (jo, jag tackar jag), att kunna skola in sina barn och får vara borta från jobbet när barnen är sjuka. Det är ju detta som är förutsättningen för jämställdheten och för kvinnornas möjligheter att arbeta utanför hemmet.

I Expressen kunde man läsa att Lisbet tillsammans med maken Olof dominerade svenskt samhällsliv och politik i många år.

Handelsminsistern Anna Linde twittrar om att Lisbets insatser för att utveckla svensk barnomsorg kommer att bli ihågkomna.

Skolpolitikern Anna Ekström twittrar också. Hon skriver att Lisbet var en outtröttlig förkämpe för barns rättigheter. Hon gick i spetsen när svensk förskola utvecklades från barnomsorg till utbildning.

Ingvar Carlsson säger att Lisbets coh Olofs liv och gärningar inte går att skilja åt. Lisbet hade dock en egen dagordning...hon stod upp för kvinnors jämställdhet och engagerade sig särskilt för barnens rättigheter. Hon var vitkig för dagis och förskolans tillkomst.

Ja, så går snacket. Lisbet var underbar. Och nu är hon död. Och tack vare henne och ett gäng andra snälla människor har vi det som vi har det. Barnen har rätt att vara på dagis från ett års ålder i mer än 40 timmar i veckan om det behövs. Alla kvinnor kan eller måste...beroende på kynne och inställning...lämna ifrån sig sina småttingar för att arbeta utanför hemmen. I förskolan får barnen sin utbildning i överfulla grupper av utarbetade pedagoger...eller av outbildade vikarier. Kvinnor lider av stress och sjukskrivningar. Skilsmässotalen är höga. Förskrivningar av psykofarmaka för barn ökar. Det blev bra. Barnens förkämpar, däribland alltså Lisbet, lyckades verkligen att värna barnen. Eller hur man ska se det.

Det är en rätt svindande tanke ändå...att allt liksom drivs framåt av enskilda individer...vissa människor, kvinnor tänker ut saker...drivna av sina egna åsikter och drömmar....drar upp riktilinjerna, påverkar rätt personer och styr in utvecklingen i en annan fåra...tiden tar en ny vändning och familjer, mammor, pappor och barn vänjs in i en ny verklighet med nya regler...sakta och säkert uppstår nya normer...det nya blir det gamla...det normala...Man får hoppas att tiden har sin gång och att det nya normala blir onormalt...att det blir fräscht och nytt och fint igen...det där gamla normala...att mammor, pappor och familjer kommer till heders igen och att småbarn slipper utbildning och får lov att vara barn. Kanske skulle vi behöva slippa starka kvinnokämpar som outtröttligt kämpar för att pådyvla andra sin personliga uppfattning och låter kvinnor vara starka i sina privatliv istället...bli empowered och in charge of sitt eget liv, betrodda att själva dra upp riktlinjerna för sig och de sina.