Naturlagar

Idag var ljuset ett annat när jag drog isär gardinerna. Höstens sprakande färger fanns där än men de hade ändrat ton...blivit mildare och dovare...vinterns färger lurar bakom hörnet... 

Det hände över en natt. 

Men annars är allt som vanligt därute. Livet går sin gilla gång. Regeringsbildningen rullar vidare. Vi får se vad som händer. Influensan är på väg. Hit till vårt hus har den redan kommit...onda halsar och feber och frossa...De som är friska går till skolan som vanligt. Precis som alla andra barn. Och de små därute...de levereras till förskolan precis som vanligt om de är friska. Det normala.

I lokaltidningen rapporteras det om den nya förskolan som snart är färdig. Den byggnad där 95 barn snart ska härbärgeras på dagarna. Den är snart på plats. Den blev dyr. 18,2 miljoner kronor skulle den ha kostat men den landade visst på nästan 25 miljoner. I kommunen finns redan 33 stycken förskolor samt fyra pedagogisk-omsorgs-placeringsformer...det man tidigare kallade dagmamma. Och nu snart blir det en 34:e förskola alltså. Ändå är bristen på förskoleplatser stor. Snittet på barngrupperna i kommunen ligger på 19 barn. Det är svårt att hitta utbildad personal och vikarier. 

Det är märkligt när man tänker på det...hur märkligt det ändå är. 25 miljoner kronor kostar det att få in 95 barn i verksamhet. Och så tillkommer personalkostnaderna. Och maten. Och städningen. Och leveranserna av diverse saker till och från förskolan. Dyrt. Undrar om någon räknar på när en sån här inrättning egentligen börjar betala sig. För det är väl liksom meningen...att stordriften ska vara ekonomiskt fördelaktig? Att det ska bli lönsammare för samhället...att alla de skattekronor mammorna bidrar med till statskassan ska göra oss rikare. Men när händer det? Händer det alls? Nä, det gör det ju inte förstås. Det fårstår väl var och en när man tänker lite närmare på det. Inte ens om man inte bygger några nya förskolor är det lönsamt med dagis. Men man kämpar på för att försöka göra det mindre kostsamt ändå. Det förstår man när man läser på olika förskolerelaterade sidor på socoala medier...det är stordagis som gäller...precis som här i stan...där man nu alltså får en förskola för 95 barn...Det är förskolor med 100 barn och 5 avdelningar (20 barn per grupp alltså) och till och med förskolor med 150 barn. Ofta är förskolorna byggda som stora "lador" med ett torg i mitten där man kan ha alla barnen på samma gång...det är väl för att kunna plocka runt med barnen och personalen för att täcka upp för att personalen inte jobbar 12 timmar/dag...

Men det kanske inte spelar någon roll att det är dyrt. Förskolan har ju andra uppgifter också...det är ju lärandet. Förskolan är en skolform och personalen är lärare. Barnen lär sig sånt de inte kan lära sig hemma...de får utbildning helt enkelt. Och nu får man ju dessutom en helt ny läroplan i förskolan. en underbar läroplan där: ”Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig (…) Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation (…) Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära” (SKOLFS 2018:50)Men...det är klart...den idén faller ju lite när det är svårt att få tag på utbildad personal. Och att personalen ofta är sjuk och det är svårt att hitta vikarier, särskilt utbildade vikarier. Och så är det ju det där ständiga problemet med gruppstorlekarna...barngrupperna är ju så stora att det låter lite svårt att bedriva undervisning (om man nu kan bedriva undervisning på ritkigt med så små barn...eller om de nu verkligen egentligen på riktigt ens behöver undervisning föstås). Så själva utbildningstanken får man nog också ge upp...den verkar inte riktigt funka så bra som man vill inbilla sig att den gör...eller ens skulle kunna göra ens under de mest ideala former. 

Men strunt samma. Det är som det är. Förskolesverige är färdigformat. Det är så här det ska vara. Hela samhället är uppbyggt kring att alla barn lämnas in till institutionsomsorg under hela sin barndom. Det finns inga andra tankar kring hur annars barndomen skulle kunna drivas runt. Detta är det normala. Denna idé kan icke ruckas på. Vi harvar vidare. Och ute går det obönhörligt mot vinter. Såna är naturlagarna.