12-åringen har börjat med tyska. Han har lärt sig färger och att böja är ett par verb i första och andra person singular. Han har lärt sig några ord. Artikeln struntar man i än så länge. I början är det ju lätt...allt man lär sig är något nytt och framstegen blir snabbt synliga...det är stor skillnad mellan att kunna ingen än att kunna något. Jag har inte mycket att klaga på. (Förutom det där med artiklarna...varför strunta i det? Varför luras?) Men jag vet hur det blir...det blir liksom inget av det hela...takten kommer att bli långsammare och långsammare. Så vi försöker se till att bygga lite tyska hemma...bit för bit utan att luras...lite i taget.
Den här boken är så bra! Den är gammal och ensidig...bara översättningsmeningar...grammatikmoment efter grammatikmoment gås igenom och tränas på. För att få ett ordentligt ordförråd måste man komplettera den med textläsning...men för att bygga grammatiken är den väldigt bra!
Det är så fascinerande att läsa förordet...hur noggrann man var förr! Det gällde liksom språkkunskaperna och inte en massa annat! Det gäller helt enkelt att lära sig reglerna, ord, kunna sin grammatik...vara noggrann och så träna! Och träna mer! Och träningen bestod av översättning. Nu är det mest egen produktion...barnen får skriva uppsatser innan de lärt sig språket. Lite bakvänt kan man tycka.
12-åringen har i alla fall börjat i den här boken nu! Vi har gjort första och andra övningen...är och har...i alla personer. Det går bra. Han fattar. Men måste träna mer förstås...mer och mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar