torsdag 20 december 2018

Tidstjuven...

...ja, skolan alltså. Den är en tidstjuv. Det har jag känt så länge jag haft barn i skolan men på senaste tiden har jag bevis för att den också är det...svart på vitt.

För en tid sedan var jag på utvecklingssamtal med mitt barn i åk 1. Jag bad att få schemat...det är inte längre något man delar ut till föräldrar...märkligt nog...och i samband med det berättade läraren att man lägger ut fler timmar än vad som krävs. Detta för att få tid med det sociala. Det där gnagde lite i mig...så jag skrev skolverket och frågade hur det förhöll sig. Måste barnet vara i skolan under aktiviteter som ligger utöver det som krävs för att uppfylla de lagstadgade timplanerna. Svaret kom snabbt:

"Tack för din fråga om undervisningstid. Ja, skolplikten gäller för den obligatoriska verksamheten som anordnas för att ge den avsedda utbildningen. Detta innebär att alla de delar som ingår i utbildningen ska ingå i den obligatoriska verksamheten. Exempel på tid som inte räknas in i den obligatoriska verksamheten är vistelsetid i fritidshemmet. Det är ytterst rektor på skolan som avgör vad som ingår i den obligatoriska verksamheten och det är även rektor som fastställer schemat."

Ja, god dag yxskaft alltså. Sånt som inte ingår i den lagstadgade timplanen och alltså är obligatorisk verksamhet är ändå obligatorisk eftersom den ingår i den obligatoriska verksamheten. Rektor kan alltså bestämma över att mitt barn ska göra sånt som han eller hon tycker är lämpligt. Vad föräldrar tycker är lämpligt att ägna sig åt vid sidan av utbildningen är inte relevant. Rektor får ta av barnens tid efter eget godtycke.

Idag satt jag och läste igenom mina barns fråvarorapportering. Mitt yngsta barn i åk 1 har varit sjukt en hel del och har alltså stor frånvaro. Det har varit tufft att börja skolan och mista sitt fria liv. Det sliter på en fri ande och förkylningar och hosta och feber har kommit. Någon morgon har han trots mer än 11 timmars sömn varit så trött och sovit så hårt att mammahjärtat inte klarat av att väcka honom. Det intressanta var i alla fall att alla ämnen fanns specificerade för varje frånvarodag. Jag kan alltså se att på torsdagar har man bara ett enda ämne...fyra lektioner svenska...och det tar 2 timmar och 10 min att ge dessa lektioner. Resten av tiden, 3 timmar och 50 minuter är något annat. Varje torsdag. Ingen dag innehåller mer än 3 timmar och 25 minuters lektioner och utav de frånvaro dagar sonen hade förekom en så lång dag endast en enda gång. Så på måndagar har man 3 timmar och 10 min undervisning, på tisdagar 2 timmar och 20 min, onsdagar 3 timmar och 10 minuter, torsdagar 2 timmar och 20 minuter och fredagar är det 3 timmar och 15 minuter. Det blir mycket tid som går till annat. Till exempel El Sistema. Fiolundervisning som är framtagen för gatubarn i Sydamerika. Fiol. Det är ju kul förstås. Men i det här fallet har barnen nu stått i en gymnastiksal 2 ggr i veckan och dragit på tomma strängar, som man benämnt med färger, och dragit. Inga fingrar ha satts på. Inga noter har lärts ut. Det blir trist. Tröttande. Film ser man varje vecka. Fredagsmys. Lek i skogen varje torsdag tillsammans med förskoleklassen. Bakning på skoltid. Bland annat.

Så skolan är en tidstjuv. Vi har fått Momosamhället...det som Michael Ende skriver om i Momo-Kampen om tiden...ett samhälle som är slösaktigt med människors tid, med deras eget liv. Det tycker jag är synd.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar