måndag 19 november 2012

Att utvecklas - på väg mot 2!

Att bli stor är inte lätt! Lillen är 1 år och 9 månader nu och befinner sig i ett ingenmansland. Inte 1,5 och inte 2. Så mycket ska hända på bara några månader. En 1,5-åring är inte alls lik en 2-åring. Utvecklingen driver sig alldeles av sig själv och jag märker hur ansträngande det är för den lilla personen att hänga med i sin egen utveckling. Den förut så stabila och harmoniska lilla killen trängs vissa dagar bort av en annan person. Ibland självständig och orädd – ibland rädd och nästan förtvivlad.
Vad är det då som händer? Har inte läst på men känner igen utvecklingen från mina 5 andra barn. Fastän jag vet om att de här månaderna innan 2 är jobbiga och frustrerande för både mor och barn är det lätt att ibland tappa modet. Ibland tycker jag att det är jobbigt att lillen är så klängig och vill bäras hela tiden. Ibland tycker jag motsatsen – att det är jobbigt att han är så självsvåldig och smyger undan för att utforska företrädesvis farliga saker. Ibland tror jag nästan att han håller på att bli sjuk. Han kan vakna alldeles panikslagen eller drabbas av plötsliga gråtattacker. Eller bli så arg att han inte vet var han ska göra av sin lilla kropp. Men fastän jag vissa dagar suckar och pustar och småsnyftar för mig själv påminner jag mig om att det måste vara så här. Han måste ta de här stora kliven för att komma vidare i sin utveckling. Han är inne i en process som han inte råder över själv. Han hänger bara med och det måste jag också göra.
Jag tror att klängigheten och de våghalsiga utflykterna går hand i hand. Om man ska våga saker man aldrig vågat förut och tänka tankar man inte tänkte förut kanske man måste backa tillbaka och närma sig mamma (säger mamma eftersom jag är hemma) ännu hårdare. Det är nog bäst att riktigt försäkra sig om att den trygga personen inte försvinner, att den alltid finns där.
Det är klart att det inte är en ny person som håller på att utvecklas men nya sidor hos vår lilla kille håller på att träda fram. Mängder av nya personlighetsdrag och förmågor utvecklas. Han utvecklar sin humor och den blir mer sofistikerad. Han inte bara skrattar hejdlöst åt andras lustigheter utan funderar ut hur han ska roa oss. Han gör roliga miner och säger roliga ord för att vi andra ska skratta. Han förstår mer invecklade skämt. När jag inte hittade strumporna frågade jag var de var och om kanske lillen hade ätit upp dem. Han såg förvånad ut och skrattade sedan gott!
Minnet har utvecklats något enormt och är en källa till både glädje och frustration. Det är härligt att kunna komma ihåg var saker finns även om man inte ser dem. Det är inte så lätt att bli lurad längre. Man kan hämta en bok om någon ber en och dessutom leta efter exakt den bok man vill höra. Inte bara en bok vilken som helst. Man förstår att man måste ta på sig overall och skor för att kunna gå ut och man kan vänta en liten stund. Men alla roliga saker finns kvar i minnet nu och man kan föreställa sig vad man vill göra. En cykel med barnsadel på betyder att man vill åka cykel NU! Om man ser badkaret kan det hända att man får lust att bada NU! Det finns alltså mängder av saker att bli ledsen och besviken på.
Koncentrationsförmågan ökar hela tiden. Lekarna på egen hand blir allt mer utvecklade och varar längre. Man kan sitta länge med grytor, bilar eller legobitar, nallar och små pärlor (under övervakning förstås!) Det märks hur han går in i leken på allvar och hur hjärnan riktigt arbetar. Då gäller det att ligga lågt som mamma. Man får inte störa med kommentarer eller andra ingripanden. Gör man det är leken helt förstörd och det går inte att komma in i den igen. Då blir det ofta till att bära!
Språket tränas hela tiden och lillen njuter av att göra olika ljud. Han gnolar och experimenterar med alla möjliga ljudkombinationer. Kommunikationen tränas förstås också ständigt. Fastän han inte kan så många ord än så länge förstår han väldigt mycket och kan uttrycka en mängd saker med en kombination av ord, ljud och gester. Ibland uppstår språkförbistring och då kan förtvivlan bli stor. Men tillsammans kan man reda ut vad det var som menades och jag antar att förmågan växer i processen.
Det är härligt att få vara med om sitt barns utveckling och det är spännande att få vara med och möta alla nya personlighetsdrag som visar sig. Så trots att jag vissa dagar ojar mig över hur arbetsamt det kan vara så glädjer jag mig så mycket över att få vara med om allt som händer i mitt lilla barns liv och utvecklas tillsammans med honom.
Klart man kan hjälpa till med datorarbetet! USB-sladden måste gå att få in!

Härligt att få hjälpa till med matlagningen!

Man kan bli arg!

 Det absolut roligaste just nu - att få hälla med vatten! Bra sysselsättning när man lagar kvällsmat och lillkillen är trött och gnällig! Lite vatten piggar alltid upp!

Man kan koncentrera sig länge! Roligt att plocka med riktigt små saker! Och mamma kan passa på att läsa tidningen en liten stund!

Grytor är alltid kul! Särskilt om de är riktigt många!

1 kommentar:

  1. Hihi känner verkligen igen mej!! Lillan här blir 1.5 1 dec å oj vilka humör svängningar å full fart. Ibland ser hon lite på teletubbies men när människorna kommer i bild hämtar hon tv dosan å har ngt gråtskrik för sig.. Att se att teletubbies kommer snart igen går inte utan vi får snabbspola;) ja tänk vad de små liven styr och så man pendlar. Kärlek kallas de visst. Kram å så bra skrivet . Svintoflickan

    SvaraRadera