Förra veckan var det partiledardebatt. Det var det vanliga snacket. Migration. Landsbygden. Sjukvården. Välfärden. Kristersson och Åkesson klagade på Löfven. De sa att regeringen inte kan lösa de stora samhällsproblem som Sverige brottas med.
Löfven försvarade sig. De problem som finns ska lösas. De ska lösas gemensamt och bygga på de svenska värderingarna. De som gjort oss framgångsrika..."arbetsplikt, jämställdhet och demokrati".
Hajjar man inte till lite? Arbetsplikt? Har jag missat något? Bör jag vara orolig? Jag som inte arbetar menar jag? Hemmafru som jag är. Eller var det bara en "slip of the tongue"? Utgångspunkten är så självklar. Arbete = lönearbete. Alla ska arbeta. Det känns som arbetsplikt. Då kan man uttrycka sig så.
Så man behöver inte hajja till. Vi har arbetsplikt. Inte på pappret. Inte som i DDR eller Nordkorea. Men in praktiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar