fredag 8 december 2017

Arbetsveckan är slut...

...det är skönt! Vi har varit "ensamma", alltså utan far i huset hela veckan och imorgon kommer han hem! Det ska bli skönt! Men allt har gått bra. Det går bra att vara ensam mamma hemma och ta hand om allt. Fast nog är jag lite trött alltid. Det är mycket jobb. Det har jag alltid...men extra mycket blir det ju när maken inte är hemma. Jag är tacksam och glad över att inte behöva förvärvsarbeta i alla fall. Då vet jag inte hur det skulle gå. Det skulle inte gå. 

Ute är det någon slags vinter. Några flingor kommer ibland. Men inte blir det något av det. En dag var det sol och fint...då gick vi på promenad till ridskolan i närheten. 
Trädgården lever sitt vinterliv. Det är stilla och liksom konserverat. Men det är vackert. Rester av sommaren fortsätter att glädja...
Mitt emot vårt hus har grannen en enorm en där det i somras huserade ett skatpar. De fick sina ungar och nu hänger hela familjen i det där trädet, och omgivande träd också! De har sina möten på morgnarna och samlas åter på kvällen. Det är roligt att se dem tillsammans! Det verkar som om de har det gamla boet som någon slags bas fortfarande.
Jag och N jobbar undan så mycket vi kan på förmiddagarna. Eller, ibland får jag hjälp, och ibland är det lite mer snålt med den saken. När vi/jag är klara gör vi vår "skola". N har blivit alltmer van vid den här skolan och tycker nu att det är helt som det ska vara att vi sätter oss en stund och grejar. Jag har börjat göra små dagsbrev med en plan. Han får den i sin brevlåda han har i hallen. Det är spännande att läsa vad som ska hända. Det är inte alltid vi gör vad som står i brevet...det kan bli små eller stora förändringar beroende på vad vi kommer på. Men matte...det gör vi alltid. Det tycker N är kul! 
Den här veckan har det annars blivit mycket musik. Vi har spelat piano och flöjt varje dag! Och det är kul! N vill framåt och jag hoppas att intresset håller i sig! 
Vi ritar ofta också! Det är också kul! Jag ritar på mitt papper och N på sitt och för det mesta blir han intresserad och härmar eller inspireras av vad jag gör. En fin julteckning att sätta på väggen blev det denna vecka! 
Idag blev det en tur på stan. Vi hade lite julklappar som skulle införskaffas. Och lite kläder som fattades inför julfiranden och sånt. Det var kallt och eländigt ute men kul att vara ute och röra på sig lite. N höll ihop med sin morfar...han gör ofta roligare saker än vad jag och mormor gör...det kan bli lite bibliotek, turer upp på parkeringstaket för att lämna sånt som köpts, en sväng in på någon mataffär och där kan det ju vankas något gott kanske. 
Och nu är det fredag kväll! Maten är nästan färdig och snart ska vi sätta oss och äta tillsammans...vi som är hemma...jag och fem barn. Det äldsta är på fest i storstan i närheten. Sen blir det lite tv och en saga innan vi hoppar i säng! 

Veckorna går...en efter en...så lika och ändå så olika. Och jag älskar mina vardagsveckor och mina helger också. Jag är så glad över att få vara tillsammans med min minsting. Tänk att jag fick vara med om detta! Att få vara med honom hela hans barndom i lugn och ro! Upptäcka livet tillsammans! Få lära känna honom ordentligt...höra allt intressant han har att säga, känna hans små armar runt min hals många gånger varje dag, diskutera och argumentera om ditt och datt...Och att kunna träffa mina föräldrar flera gånger i veckan...prata och ha trevligt tillsammans...att jag får lov att sköta om det här hemmet och hinna med att ta hand om det utan att bli helt utsliten! Det känns fint tycker jag. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar