Sveriges framtid

 Förskolan är ständigt på tapeten. Det funderas. Det stöts och blöts. Ett vet man. Förskolan är viktig. Den är otroligt viktig. Det är i förskolan barnen utvecklas som de ska. Förut var det liksom en enkel sak. Barn skulle in i förskolan för att få sin sociala träning. De skulle slippa ur hemmens bojor...slippa en överbeskyddande eller ointresserad eller stressad mamma, få omvårdnad av utbildade proffs, få umgås med jämnåriga, få utlopp för sin kreativitet...Sen utökades det hela. Förskolan blev skola. Förutom allt det nämnda skulle nu barnen också få sin utbildning. Och det är inga småsaker det är fråga om. Förskoleutbildningen är liksom den allra viktigaste utbildningen i livet. Grunden för allt som komma skall. Barn som inte går i förskola står sig slätt. De misslyckas i skolan, får sämre lön och sämre pension. Det har till och med hintats om att barn som inte går i förskolan löper risk för att bli kriminella eller bli gravida i tonåren. Så ni förstår. Det ä ringen barnlek som pågår där i förskolan. Så långt allt väl. Man har också lyckats med att få in nästan varenda unge i förskolan. Så det kommer att gå bra för ungarna. De kommer att bli duktiga i skolan, få höga löner och pensioner, inte bli gravida i tonåren och hålla sig på den smala vägen. Men så är det de utlandsfödda. De är ett bekymmer. Ett stort bekymmer. 25 % stort för att vara exakt. 

Lotta Edholm har utrett. Vad skall man göra med de nyinvandrade barnen och barnen i svag socioekonomisk ställning? Hur ska de få en bättre start i livet? Utredningen heter "Förskola för alla barn - för bättre språkutveckling i svenska". I den presenteras förslag. Och dessa förslag skriver Inger Enkvist om i Svenskan. Jag brukar tycka att Inger är vettig. Jag läser alltid hennes artiklar om skolan med glädje och önskar att någon ansvarig skulle lyssna lite. Så därför hajjar jag till när jag till lördagsfrukostkaffet börjar läsa hennes senaste ledarartikel. 

Inger tycker att Lottas utredning är rimlig. Inger tycker att utredningen riktar sig mot en betydelsefull grupp barn mellan 3 och 5 år. 6 % av dessa barn är inte inskrivna i förskolan. Det rör sig om 22 000 barn. Föräldrarna till dessa barn har låg utbildning. De förvärvsarbetar inte. De är inte födda i Sverige. Och som lök på laxen har dessa föräldrar ofta bristande förtroende för Sverige. Men det räcker inte med detta...man har också problem med att vissa barn är inskrivna i förskolan men bara deltar sporadiskt. Det finns alltså människor i Sverige som inte lyder. Som inte lämnar in sina barn i verksamhet. 

Fast detta är bara toppen på isberget. För även om alla barn som vistas i Sverige skulle lämnas in i förskolan så finns det stora problem. 

1. Personalen i förskolan räcker inte till. Mer än 40 % av personalen har inte avsedd utbildning. Detta gör att förskolan har svårt att klara av sitt pedagogiska uppdrag.

2. Personalen i förskolan har ovanligt hög sjukfrånvaro och personalomsättningen är hög.

3. Arbetsmiljön är tung med många barn och hög ljudnivå. 

3. De utbildade förskollärarna stressas av att behöva lära upp outbildad personal.

4. Det finns en tendens att alla i förskolan ska göra precis samma saker och det gör att förskollärarnas utbildning inte används optimalt.

5. Barnskötarutbildningen ses ofta som en arbetsmarknadsåtgärd för de som står långt från arbetsmarknaden. Detta har lett till att av de som söker kanske inte är rätt personer för jobbet. Hela 66 % av de som söker till barn- och fritidsprogrammet på Komvux är födda utomlands. Många av de som avslutat sina studier har inte tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna stödja barns språkutveckling. 

Sen kommer själva förslagen. De rimliga.

1. 25 % av barnen i förskolan har utländska bakgrund. Därför borde förskollärarutbildningen genomsyras av kunskaper om andraspråksutbildning. Språkkrav måste förtydligas för barnskötarna. 

2. Skolplikt borde gälla från 5 års ålder så att alla barn får minst 1 års förskola innan den obligatoriska förskoleklassen börjar. 

Inger tycker visserligen att obligatoriet egentligen bara borde gälla barn som behöver språkträning men att detta nog är en för komplicerad lösning. Och egentligen...vad spelar det för roll? Alla svenska ungar går ju redan så vi har ju nästan skolplikt från ca 1 års ålder redan. Skit samma om det praktiska bruket blir lag. Det blir ungefär detsamma. Bara det att man får fatt i de där 6 procenten som slunkit undan. Inger avslutar med att de här förslagen är viktiga för Sveriges framtid. 

Ja. Jag känner mig tom. Trött. Ledsen. Uppgiven. Vad är det här? Jag ser en sammanblandning av en hel hoper problem. För det första är väl huvudproblemet att vi har så enormt många barn som har utländsk bakgrund i förskolan. Kan det vara rimligt att ALLA barn måste tvingas till förskola för att just dessa barn eventuellt har behov av förskola? Dessa barn bor, tror jag, ofta i samma områden...alltså många barn med utländsk barndom bor i områden där det bor människor med utländsk barndom. Om många barn med utländsk barndom hamnar i samma förskolor kommer alltså barngrupperna att bestå av en mängd barn med ett annat språk än svenska. Kan dessa barn verkligen lära sig nån svenska att tala om genom att få undervisning av ett fåtal pedagoger? Hur mycket svenska får de egentligen höra, tala, få respons på? Kompisarna är inte till någon hjälp i detta fall? Vet man hur mycket ord, många meningar, barn mellan 3 och 5 år behöver höra, delta i, för att utveckla ett språk? Även om man nu fick in alla ungar i förskolan så spelar det ju ändå ingen roll. Barngrupperna är ju för stora, personalen för sjukskriven, personalomsättningen för stor, personalen för outbildad, ljudnivåerna för höga och så vidare. Inger säger att detta måste ändras. Men går det? På riktigt? Har vi råd med mindre barngrupper? Vill tillräckligt många bli förskollärare? Finns det pengar till det? Kanske borde man FÖRST ändra på alla dåliga saker i förskolan och SEDAN tvinga in alla ungar. Och INNAN man gör det forska på hur barn lär sig ett andraspråk på bästa sätt. Hur farligt är det för små barn att berövas den nära talkontakt det har med sin mamma eller pappa för att ersättas med en torftig och knapp språkmiljö som förmodligen dagens förskolor innebär? Skadas det egna språket? Påverkar detta andraspråksinlärningen negativt? Jag såg ett tv-program om hjärnans utveckling häromdagen...där sades det att barn i 6-årsåldern var fenomenala på att lära sig ett andraspråk. Räcker det kanske att börja lära sig svenska när man börjar skolan? 

Ja, inte vet jag. Jag vet bara att jag känner mig ledsen över att bo i ett land där föräldrar, mammor, inte betros vara kapabla att ta hand om sina små...ett land där man blandar ihop institutionsomsorg med utbildning och låtsas att små barn behöver undervisning i första hand istället för närhet och kärlek.