Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 24 maj 2019

Arbetsmiljöproblem...

...det har förskolebarna i riket tyvärr drabbats av. Det kan man läsa om i Aftonbladet. Skribenten gör en rolig grej...hon skriver om barnens situation som om de vore vuxna arbetare. Hon vill väl helt enkelt få oss läsare att hajja till...vi ska riktigt se hur hemskt det är för förskolebarnen ute i förskolesverige och vi ska fatta att om det rörde sig om vuxnas arbetsförhållanden skulle ingen tycka att det var ok.  I alla fall är barnas arbetsplatser överfulla, lokalerna är slitna, kollegorna vantrivs och skriker. De kan också bitas och slåss. Luften är dåligt ventilerad.

Så här är det för skribentens dotter...som när hon var 2 år började i en förskolegrupp med 23 barn på 3 pedagoger och en resurs. Flera av barnen hade olika typer av särskilda behov. Ofta fanns bara 2 pedagoger på 22 barn eftersom en av pedagogerna ofta var upptagen med blöjbyten.

Ja, så kommer det vanliga...att man är imponerad av de som klarar av att arbeta inom förskolan. Skribenten berättar att hon haft barnkalas för 19 barn i 2 timmar och att hon sedan varit helt slut.  Hon förstår därför att förskolepersonalen är den mest sjukskrivna yrkesgruppen. Och då blir det ju förstås många vikarier. Så många i omlopp att hennes dotter slutat lära sig pedagogernas namn.

Skribenten avslutar med att berätta om förskoleupproret och om att hennes dotters situation alltså inte är unik...det är kris i förskolan runt om i landet. Förskollärarna vill ha mindre barngrupper, högre personaltäthet och möjlighet att följa de fina formuleringarna i läroplanen. Skribenten själv önskar att alla barn i Sverige fick gå i en förskola där barnen blir sedda, pedagogerna slipper stressa ihjäl sig och där barngrupperna är tillräckligt små och lokalerna är anpassade.

Slutet blir: "Hur är det med ditt barns förskola? Skulle du vilja att den var din arbetsplats?"

Jaha, det är det vanliga...fast med den där arbetsmiljötvisten. I förskolan är det kris. Ja, det vet vi vid det här laget. Så har det varit länge. Barngrupperna är för stora, många lokaler är dåliga, barn är bråkiga, pedagogerna är få, personalen är för sjuk, vikarierna för många. Detta skapar en dålig arbetsmiljö för de som arbetar inom verksamheten. Och här börjar det kännas en aning konstigt. Förskolan är de vuxnas arbetsplats. Samtidigt tillbringar småbarnen hela arbetsdagar där. Arbetar de? Eller är de lediga? Hur ska man se på det? Kan pedagogerna arbeta medan barnen är lediga? Arbetar de tillsammans? Aftonbladsskribenten verkar tänka i de banorna. Förskolan är en arbetsplats där barn och vuxna arbetar sida vid sida. Det ligger väl något i det. Förskolepersonalen är bland den största yrkesgruppen i landet. Om inte barnen vore i förskolan skulle pedagogerna inte ha något att arbeta med. Barnen behövs för att hålla dessa kvinnor i arbete. Barnen behöver också vara i förskolan för att deras mammor ska frigöras för arbete, i förskolan och annorstädes. En evig cirkelgång har skapats mellan barn och mammor ute i offentligheten. En halv miljon barn har gjorts till råmaterial för kvinnojobb och samtidigt har en helt ny typ av barnarbete skapats med sina alldeles egna arbetsmiljöförhållanden.

Personal ser problemen. Några föräldrar också. De gör uppror. Vad kräver de då? Mer pengar och mer personal...som egentligen också betyder mer pengar. Mer pengar vill man ha. Att man numera tänker på barn som arbetare är inget som stör. Barn hör hemma på förskolan. Om de bara fick bättre arbetsförhållanden...färre kollegor i gruppen, bättre luft, fler teamledare, slapp stressade kollegor som slogs och bet, gladare kollegor som inte gråter...då skulle allt vara bra. Alla ska med. Alla som kan ska arbeta. Vårt tankesätt har konstruerats om.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar