Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 8 september 2016

Förändringar

Vardagarna avlöser varandra som pärlorna i ett radband...en efter en annan...samma långsamma lunk. Det är skönt. Och i den här lunken glimmar det till ibland, man gör något lite annorlunda, tiden glider iväg och saker förändras...Igår upplevde vi nog den allra sista sommardagen för detta året. Det visste vi inte igår..när vi grejade i trädgården...flyttade om lite saker, gödslade rosor och hortensior, vattnade, klippte bort visset...Vi visste inte att under natten skulle luften förändras och bli fuktig och tung, att höstens dofter skulle ta överhanden, att färgerna plötsligt skulle bli dovare...
I går hade vi en lugn hemma dag. Bara städning och plock och hela eftermiddagen ute i trädgården. En kompis till 10-åringen kom med hem efter skolan och vi fikade tillsammans på altanen. Barnen lekte krig och hoppade studsmatta, åkte sparkcykel och blev svettiga och härligt trötta! 

Och idag åkte vi på utflykt på förmiddagen. Struntade i att städa och tvätta och åkte till "vår" lilla herrgård en bit bort och åt lunch. Tre generationer var vi - min mamma och pappa, jag och mitt äldsta och yngsta barn! Det var roligt! En ovanlig konstellation. Äldste sonen har bestämt sig för att jobba ett år innan han studerar vidare och det känns skönt att ha honom hemma lite till. Och att han har oregelbundna arbetstider och kan umgås med mig och minsta brorsan lite extra! Det blev fullt på restaurangen och vi träffade både släktingar och arbetskamrater och studiekamrater...Efter maten gick vi en promenad runt udden där herrgården ligger. Det är en fin tur. N sprang hit och dit och pratade och kollade in grejer och hoppade och klättrade. Och så såg vi plötsligt en fågel i vattnet...en storlom! Och N blev glad. Vi hade ju läst om dem och lyssnat på dess läte i datorn. Och nu fick vi se en på ganska nära håll! Den dök och var under så länge, den reste sig i vattnet och flaxade med sina stora vingar och vi fick höra dess läte på riktigt! Och N tyckte om det och härmade och till slut lät det nästan likadant om honom! 
Jag trodde att det skulle kännas lite sorgligt när sommaren tog slut och hösten kom. Men det gör jag inte. Det känns skönt. Det känns vilsamt. En lugnare rytm, ett vilsammare ljus och luften som kryper närmre och liksom omfamnar oss. Och dagarna som kommer och går, blandningen av vardagslunken och det som förgyller lite extra. Det är bra. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar