Kyrkogårdsvandring!

Igår åkte jag, maken, de tre yngsta barnen och mina föräldrar iväg till ett litet samhälle några mil bort för att gå med i en kyrkogårdsvandring! Den här kyrkan hörde många av mina förfäder till. Några av dem vilar här men tyvärr finns inte några gravstenar kvar. Det var ändå roligt att komma hit. Namn på personer och gårdsnamn och ortnamn på gravstenar var bekanta. Vi fick också reda på lite mer om kyrkan och trakten och personer som levat här för länge sen. Om bruksägare och gårdar och släktskapsförbindelser...

Jag tycker om att höra om gamla tider,..både om personliga öden och historiska skeenden och händelser. Och det är extra intressant när det rör en själv...Det är spännande att tänka på att ens förfäder har rört sig på de här platserna, varit med om saker...och att vi sedan går här på samma ställen. Efter rundvandringen gick vi en promenad i samhället, en gammal ort som en gammal farled från medeltiden passerade. Vi gick till handelsboden och barnen fick välja varsin glass. Sedan gick vi och satte oss på några bänkar och drack medhavt kaffe och åt äppellängder och ballerinakex. När det var dags att åka hem valde vi en mindre väg, en slingrande grusväg genom skogen. Fina hus och torp låg längs vägen, med en älv på andra sidan...vackert! Och vi passerade ställen där släktingar hade bott för många, många år sedan...i slutet åkte vi förbi intagsvägen till ett torp från 1700-talet där min mormor bodde som barn! Jag är fånig, men jag gillar det...att känna att jag hör hit, att mina rötter slingrar sig tillbaka i tiden och bildar en enda härva kring ett område med några mil i omkrets. Hur vi färdas på gamla vägar, i gamla fotspår, genom olika tider...hur allt ligger lager på lager och ytan, nuet bara är precis yta med allt som redan hänt på något sätt fortfarande levande därunder.