tisdag 9 februari 2016

Du sköna nya värld

Det finns särskilt yrkesskickliga förskollärare i Nacka kommun. Två stycken finns det och de har fått sina intyg nu. De får dessutom 3000 kr i månaden extra i två år. Målet är att utse ytterligare fyra särskilt yrkesskickliga förskollärare i år. De tänker på barnen som att de är aktiva och kompetenta. Barnen lär sig hela tiden. Barnen lär sig matematik när de klär av sig. Barnen räknar skor och vantar. Barnen tar egen mat från bufféer. Balanserar tallrikar och dricker ur riktiga glas fast de bara är ett eller två år. När barnen ätit hämtar de sina täcken och går snällt och lägger sig att sova en liten stund på maten. 
De här särskilt yrkesskickliga förskollärarna utgår från barnets erfarenheter och intressen. De har delat upp miljön i läroplanens områden. Det kan vara en inomhussandlåda där barnen lär sig om volymer. Barnen får arbeta med projekt - kartor, vatten, ljud, grottor...
När barnen kommer till förskolan först är de försynta och blyga men när de går ut sin utbildning så ska de breda ut sina vingar och lyfta. Barnen är inga tomma påsar utan intelligenta individer. 
Och barnen kan allt. De kan byta blöjor själva, klä på sig själva och äta själva. Man ska helt enkelt höja ribban för barnen. Föräldrarna blev först chockade men det är inget de särskilt yrkesskickliga förskollärarna bryr sig om. De har faktiskt en skyldighet att ge sina juveler de bästa förutsättningarna.
Jag vet inte riktigt...ska man skratta eller gråta? Det ryser i mig. Jag får vibbar av olika slag...sovjet, nazi-tyskland, ddr...de perfekta barnen ska skapas. De som fostras efter läroplaner, som schemaläggs, som utvärderas...ändamålsenligt. 
En 1-åring, en 2-åring...De är kompetenta. De förstår mycket. De kan mycket. Men de är väldigt små. I den fysiska omsorgen finns så mycket annat. Blöjan som byts, kläderna som tas på, hjälpen med maten, vaggandet till sömns...det är inte hinder eller curling....det är kontakt. Ur kontakten kommer närhet, prat, värme, blickar, kärlek...
Volymer, räkna vantar...Det låter så fint. Men vad är det fråga om? Räkna vantar? Är det svårt? Det behöver man inte vara särskilt yrkesskicklig och inte förskollärare heller för att klara av att "lära ut". Det räcker med en helt vanlig människa, kanske en förälder, som klär sitt barn. Räkna fingrar och tår och annat är nog något vi gärna gör och alltid har gjort med våra barn när de är i den åldern. Och volymer. Det låter så fasligt fint. Men inte behöver man vara särskilt yrkesskicklig och inte förskollärare heller för att klara av att "lära ut" det? Det räcker med en helt vanlig människa, kanske en förälder, som bakar och lagar mat tillsammans med sitt barn. Det har nog folk gjort i alla tider. Det är inte svårt. 
Man får nog titta lite bakom alla fina ord. Barn som byter blöjor på sig själva, äter själva, klär sig själva och nattar sig själva...det är barn som ingen har tid med. Då måste barnen göra själva. Kanske som barnhemsbarn i gamla tider. De blev nog duktiga på att klara sig själva de också. Men något får de inte när de blir så här duktiga...de får inte den omsorg och omtanke som så små barn behöver. De får inte höra tillräckligt med vuxenprat. De får inte tillräckligt med kroppskontakt. Det låter inte så bra. Men i detta land, detta förskoleland, där blir det något fantastiskt. Det är så man kan gråta. Du sköna nya värld. Vi är nog nästan där nu. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar