Igår kunde man i Sydsvenska läsa om hur viktig förskolan är för barnens framtida skolkarriär. Idag kunde man i samma tidning läsa om hur hårt pressad förskolesituationen är i Malmö. Barnen i stan får inte plats helt enkelt och man har anordnat tillfälliga förskolor - akutförskolor - där barnen får gå i väntan på permanenta förskoleplatser. Det "lustiga" är att Malmö nyss avskaffade vårdnadsbidraget. Det kanske var lite dumt i och med att barnen inte får plats i förskolorna. Kanske hade det ändå varit bra om några barn hade kunnat få vara hemma lite längre och på så sätt avlastat förskolan lite. Men det är ju det där med mammorna förstås...de blir inlåsta i den könsstereotypa kvinnorollen och kommer långt ifrån arbetsmarkaden och får inga bra pensioner och så är det ju bara invandrare ändå som är hemma... och detta är viktigare att få bukt med än att barnen mår bra. Det förstår väl alla.
I alla fall. Sydsvenskan har besökt den här akutförskolan, Klangen, heter den visst. Det är bedrövlig läsning. Två pedagoger på 20 ett-åringar. Barn som gråter och skriker. Blöjor som inte blir bytta eftersom personalen helt enkelt inte klarar av att göra det. Barn som inte blir matade för det finns inte händer nog för att klara av det. Barn som ramlar och slår sig. Barn som inte får gå ut för personalen klarar inte av att få ut dem. Och pedagoger som gråter och är utbrända och som verkar endera ha blivit eller vara på vippen att bli sjukskrivna.
Tänk att detta får försiggå i Sverige. Hur kan det vara möjligt. Föräldrar får inte ta hand om sina barn. För det är inte bra för arbetsmarknadspolitiken och det är inte bra för kvinnorna och det är inte bra för barnen. För de blir dåliga i skolan av att inte gå i förskola. Så föräldrar får på villkors vis inte ta hand om sina barn efter det att de av gud instiftade 480 dagarna är slut. Men förskolan får...hur usel och skadlig och dålig den än är. För det är ju ändå förskola. Och det måste väl ändå vara bra. För det är ju förskolan. Bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar