måndag 23 februari 2015

Vad vill vi ha för våra barn?

Jag läser en debattartikel som handlar om att dåliga förskolor ger sjuka barn. Den är skriven apropå det förslag några fp-människor (bla Jan Björklund) kom med angående att samhället ska ställa upp med dagvårdare som kommer hem till det sjuka barnet så att föräldrarna slipper vabba. I debattartikeln förs det fram att på funktionella förskolor blir barnen inte sjuka och därför behöver inte föräldrarna vabba. Funktionella förskolor utmärks av små barngrupper, bra lokaler, en stabil personalgrupp och mycket utevistelse samt goda rutiner för hygien. På dysfunktionella förskolor blir dock barnen alltid sjuka. Man ska förebygga istället för att plåstra efteråt. Skribenten vill att hennes skattepengar ska gå till att se till att problemen inte uppstår - alltså satsa mer på förskolan så att kvaliteten blir så bra att barnen inte blir sjuka. Så här står det: "För hur kan det komma sig att vi har råd att anställa barnskötare att ta hand om de sjuka barnen när vi inte har råd att anställa barnskötare att ta hand om de som är friska?"

Texten är sympatisk och så lätt att gilla. Det är klart att vi ska ha bra förskolor tänker man. Det är väl klart att kvaliteten ska vara så bra att barnen mår så bra som det bara går. Men få tänker vidare. Jag kan aldrig låta bli tyvärr...Jag tänker att kanske borde man backa lite till, ända ner till själva botten av problemet.

Tror någon att det är av elakhet barngrupperna är stora? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att det är för dyrt helt enkelt. Pengarna räcker inte till mer än det vi får.

Man ska förebygga genom att göra förskolan bättre. Jo, men om man nu skulle göra det - vad kostar det? Var kommer pengarna ifrån? Vem är det som ska betala? Genom skattehöjningar? Kan vi ha högre skatt? Vi har  ju redan högst i världen. Kanske ska föräldrarna betala mer. Nja, det är det nog ingen som vågar sig på. Då skulle folk börja fundera på om de verkligen ville lägga pengarna på barnomsorg eller välja tiden istället. Då raseras själva fundamentet i samhället - arbetslinjen - som är så omhuldad av alla partier från blått till rött. Och om folk skulle få betala mer - då rimmar det illa med det höga skattetryck vi redan har. Man kan inte BÅDE ha hög skatt och höga avgifter. Det är två system som går tvärtemot varandra.

Den avslutande frågan är intressant. Hur kan man ha råd att anställa avlönade dagvårdare när man inte har råd att anställa barnskötare för att ta hand om friska barn? Ja, det kan man undra. Det är ju helgalet. Men man kan också fråga: hur kan det komma sig att man har råd att lägga så mycket pengar på att ta hand om barn som vi gör i Sverige när man inte har råd att låta de föräldrar som vill ta hand om sina barn i sina egna hem på heltid så länge de tycker är lämpligt göra det? Så långt vill jag backa. Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till att betala en förskola jag inte vill vara med och använda mig av! Jag vill att mina skattepengar ska gå till att vi kan få ta hand om våra barn så som vi tror är bäst. Jag tror nämligen att förskola inte alls är bra för barn. Jag tror att bemannade hem ger friska barn. Bemannade hem orsakar inget vab över huvud taget! Det innebär inga belastningar på arbetslivet alls! De som jobbar kan jobba och de som är hemma med sina barn kan lika gärna ta hand om dem om de skulle bli sjuka!

Jag säger inte att alla måste ta hand om sina egna barn. Det är säkert många som tycker det är trist, ointressant och jävligt jobbigt att ta hand om sina ungar och som även om det fanns valfrihet hellre skulle lägga ut fostran på entreprenad. Men om de som ville fostra barnen i hemmet fick det - då skulle kanske arbetslivet löpa smidigare, folk bli friskare, förskolan avlastas lite och kanske kunna bli bättre och framför allt -  barnen må bättre! Men så långt får vi inte backa! Då blir det lite farligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar