Ett hajpat föräldraskap?

Idag kan man läsa om kvinnor och sjukskrivningar igen i tidningen. Det handlar om utbrändhet och kvinnor och om att bli rehabliterad på StressRehab. Där är 8 av 10 patienter kvinnor och snittåldern är 43 år. En kvinna som arbetar på stresskliniken tror att det har att göra med att kvinnor ofta har huvudansvar för hemmet. Vi jobbar mer och det har också blivit en hajp kring föräldraskap. Högpresterare vill också vara duktiga föräldrar. Det blir en för svår ekvation att få ihop. Och även om män och kvinnor delar på det praktiska hemarbetet så tar kvinnorna ofta ett betydligt större känslomässigt och socialt ansvar för barn och hem.

Så står det. Återigen handlar det om den där kombinationen - förvärvsarbete och hem och barn. Hur löser man det? Hur får man kvinnor att inte känna känslomässigt socialt och känslomässigt ansvar? Hur får man männen att känna mer? En pappamånad till? Mer heltidsarbete?

Hajp kring föräldraskap står det. Det låter konstigt. Hur kan föräldraskap vara hajpat? Eller ska inte föräldraskap vara hajpat? Hur hajpar man sitt föräldraskap när man jobbar heltid? Kan man det? Kan man hajpa föräldraskapet utan att finnas på plats? Eller är man frånvarande mellan 45 och, säg 55 timmar i veckan och så hajpar man på det värsta man kan de lediga timmarna? Det blir förstås jobbigt - även om man inte hajpar alls. Föräldraskap ska vara hajpat - det är viktigt. Att vara förälder är viktigt. Är det i själva verket inte förvärvsarbetet som är hajpat?