Kalla inte förskola för dagis!

Idag kan man in min lokaltidning läsa en krönika skriven av en förskollärare. Den handlar om förskolan och om att man inte ska säga dagis. Anledningen till det är att:

- förskolan är grunden för det livslånga lärandet.

- i verksamheten jobbar utbildade förskollärare och barnskötare som har som utbildning att lära barnen.

- de undervisar barnen och har en lärarutbildning.

- förskolan är en verksamhet som är till för barnens utveckling och lärande. 

Förskolläraren berättar att dagis är ett gammalt ord från 70- och 80-talet. 

Precis som tjock-tv och fast telefoni är utdaterat är dagis utdaterat. Nu är det förskola som gäller! Det har gått framåt! Tjocka tv-apparater är omoderna och dagis är omodernt. Och inga föräldrar vill väl att deras barn ska stanna i utvecklingen! Nä, det vill man förstås inte. Så man kanske kan säga som så att förr hade man inga tv-apparater och då fostrades barnen hemma. Och sen blev det lite bättre. Då fick vi tjock-tv och dagis. Och sen gick det ännu mer framåt och vi fick tunn-tv och förskola med läroplan och dokumentation. Det är utveckling. Det blir ständigt bättre. Undrar vad nästa steg är? Avvecklande av föräldrar totalt? Undervisning av proffs från födseln? Kanske kan man odla fram den perfekta människan och programmera hjärnhårdvaran så allt blir ultimat? Programmering är ju det nya, moderna.

Ja, och så fortsätter det. Läroplanen har helt förändrat dagis...förlåt...förskolan. Och universitetsutbildningen förstås. Det är inga gulliga dagisfröknar längre som tar hand om barnen och lullar runt med dem. Nu är det allvar! Förskollärarna jobbar efter en manual...nej, läroplan heter det ju. Och de har ett uppdrag från regeringen. Det handlar om att följa barnens lärande och utveckling, ge dem omsorg och allt detta ska dokumenteras och utvärderas för att ständigt kunna förbättras och utvecklas. 

Förskolan är en SKOLFORM och lärarna i förskolan är precis lika duktiga och viktiga som alla andra lärare! Barnen lär sig massor på förskolan! Grundläggande samspel, sociala regler, turtagning, matematik, språkutveckling, naturkunskap, naturvetenskap och miljötänk. Barnen blir rustade att möta livet och den fortsatta skolgången! Nu är det inga gulliga dagisfröknar längre utan lärare, utbildade pedagoger som tar hand om barnen när föräldrarna arbetar eller studerar (eller är arbetslösa eller föräldralediga eller nåt annat viktigt inte att förglömma). 

Ja, det var krönikan! Och lusten att gråta växer för varje ord i den...Vad är detta? Hur blev det så här? Och hur kan någon tro på det? Ta det på allvar? För alla vet väl att barn lär sig saker var de än är. Och kanske allra mest när de har tät kontakt med en eller flera människor de känner riktigt väl i en miljö där de är riktigt avspända. Alla vet väl egentligen att man inte behöver vara utbildad på universitet för att ta hand om barn. Att själva närvaron, samvaron är nyckeln. Det är ju inga svåra saker de små barnen ska lära sig. Alla normala föräldrar kan lära sina barn det de behöver. Och det kan de göra ganska långt upp i ålder om man ska vara ärlig. Är det inte lite av ett hån mot lärare som undervisar i saker som inte kommer naturligt att påstå att förskollärare är precis lika viktiga? För ska vi vara ärliga så vet väl alla att färger, räkning, rim, volymer...kommer väldigt lätt i ett helt normalt familjeliv. Men ekvationer, tyska prepositioner...de kommer inte så lätt. Det krävs en medveten strategi för att detta ska läras in.

Undrar om föräldrar tycker så här. På riktigt? Undrar om dessa floskler och myter någonsin kommer att avslöjas som just de floskler och myter de är? Undrar om historien någonsin kommer att granska det vi håller på med just nu. Det som är sanningen för dagen. Hoppas det. Och hoppas domen blir hård. Man får se. Tills vidare får vi harva på. Lämna in våra barn i den offentliga verksamheten och fortsätta försöka tro att detta är vad barn behöver. Det som rustar dem på bästa sätt inför framtiden.