Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

lördag 16 april 2016

Född 2010

Jag såg förra säsongen av Född 2010 och har jag börjat följa den här säsongen också. Det är intressant att se andra barnfamiljer, hur de lever, hur de tänker, hur de som gjort serien väljer att vinkla och visa...

Första avsnittet gjorde mig ledsen. Det var så mycket som var sorgligt och märkligt. Det som gjorde mig mest ledsen var:

- När det stackars barnet skulle skolas in. Föräldrarna gjorde ju så gott de bara kunde, tog det sakta och försiktigt. Men till slut kom ju stunden för avskedet...det går ju liksom inte att förbereda det riktigt - att lämna är att lämna. Och barnet grät. Hjärtskärande. Och så vet man att det finns en mamma...en mamma som har fem barn. Och pengarna måste in. För de räcker inte till att ta hand om en familj om det bara är en lön. Så en mamma med 5 barn måste lämna bort sitt minsta barn till förskolan och har resten på skola och fritids. Lämna sitt hem och jobba åt andra. Hem och barn får skötas på fritiden. Blir det någon fritid? Kämpade vi inte för 8 timmars sömn, 8 timmars fritid och 8 timmars arbete en gång i tiden? Och då gällde det en arbetande person och inte båda eftersom man innan 1970 kunde försörja en familj på en lön.

- När jag tänker på den unga mamman som väntar sitt andra barn blir jag också sorgsen. Hon är glad förstås. Pappan är glad förstås. Men så vet jag att inom en snar framtid så kommer mamman att lämna två barn på dagis. Själv jobba inom vården, för hon hade väl gått OP. Undersköterska. Vad är ingångslönen på det? Jag kollar upp det - efter 9 år i arbetet har man i genomsnitt 20 161 kronor i månaden. Så vad kan det bli till att börja med? 17 000 brutto? För det ska hon arbeta. Och lämna bort TVÅ barn på förskolan. Det kostar samhället ca 24 000 kr. Varje månad. Förskoleplatserna kostar mer än vad hon kommer tjäna. Hur kan någon försvara ett sånt system? Hur kan en stackars mamma tvingas lämna sina barn på dessa premisser? Få mer av staten än hon tjänar i pengar. Staten tycker det är värt priset. Men bara om hon "väljer" dagis. Om inte - inte en krona. Annars kunde ju hennes make få bli sambeskattad - dela sin lön med henne och så skattar de för varsin del.  Och skatteavdrag för varje barn som försörjs. (som man har i andra eu-länder) Det blir kanske inte ens någon skatt då. Och behovsprövat barnbidrag. Det skulle säkert bli billigare för samhället. Men det går ju emot jämställdheten. För en mamma är mer jämställd hon lämnar sina barn till andra kvinnor och jobbar med något annat än sitt eget. Och alla pengar det kostar samhället är det värt.

- När jag ser de flashiga stockholmsmänniskorna i sina fina hem med sina designermöbler och alla de dyra barnkläderna de sätter på sina barn...och tänker på att samhället bjuder dem också på förskolan. Nästan hela kostnaden bjuder de på. Behövs det? Har de inte pengar att själva betala? Borde inte samhället uppmuntra föräldrar till att vilja och kunna ta hand om sina egna barn?

Men så är det inte i detta land. Att ta hand om eget är fult och onödigt. Bara när varor och tjänster byter ägare har de något värde. Och så har vi gått och blivit varorna själva som får värde när vi byter tjänster med varandra.

4 kommentarer:

  1. Hej
    Jag älskar den där serien, men ser precis som du allt det där.

    Men jag tänker också att familjen med fem barn verkligen lyssnar på barnet. Korta dagar och de ändrar upplägget efter hur barnet känner. Fint ändå tycker jag och viktigt att få se. Sen håller jag med om mycket av dina åsikter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag med om. Jag menar inget illa mot familjen med många barn. De verkar göra så gott det bara går - varit hemma länge osv...det är samhället jag lägger skuldbördan på. Ett samhälle som i princip kräver denna arbetsinsats av kvinnor och män. Att välja något av egen fri vilja är en sak...men att inte kunna välja. Det är en helt annan sak. Och jag tolkade mamman som att hon egentligen hade väntat längre -frasen "pengarna måste in" fick mig att dra den slutsatsen. Det är så ruttet - för vi människor har den här obändiga driften efter barn - det är väl djuret i oss som "kräver" det...och det kan staten utnyttja. De vet att vi fortsätter att leverera barn...vi kan inte ens överblicka konsekvenserna förrän det vi sitter mitt i det...och måste ro allt i land med de förutsättningar som ges.

      Radera
  2. Har inte sett serien men har tänkt mycket på det du skriver om varor och tjänster, också efter ett av dina tidigare inlägg där du skrev att "det är väl onödigt att baka bullar, vi kunde ju ha köpt (fast de vi bakar är godare)". Det där kan ju verkligen hårddras ideologiskt; gör aldrig något som någon annan kan utföra som ett (betalt) arbete! Tvätta inte, städa inte, sköt inte trädgården - RUT klarar det. Laga aldrig mat eller baka - ät på restaurang, köp färdigt... Kör inte själv bil - åk taxi eller kollektivt? Sticka inga strumpor... Köp. Renovera inte själv hemma, tänk på byggföretagen... Osv osv. För på så sätt kan vi ju hålla fler människor sysselsatta. Det är väl det som är poängen - sen att samhället säkert inte gör några ekonomiska vinster på det verkar kvitta =/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore väl det allra bästa antar jag! Alla sysselsatta och pengar som ständigt byter ägare och skatter som trillar in i statens kassa! Ett tjänstesamhälle! Frågan är om det bär sig i längden...

      Radera