Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

måndag 11 april 2016

Dagishjältar!

En förskollärare skriver om sitt yrke och att förskollärarna behöver hjälp av föräldrarna för att deras arbetssituation ska bli lite bättre. Hon skriver att förskollärarna är hjältar som tar hand om föräldrarnas barn i upp till 10 timmar per dygn. Hon skriver att hon älskar sitt yrke, brinner för sitt yrke, men att stressen är stor och att många väljer att jobba deltid för att orka.

Föräldrarna ska tänka på att förskollärarna har massor annat att göra än att ta hand om barnen - dokumentationen, utvärdering och planering. Föräldrarna måste därför ha förståelse för att något blir inställt eller att någon är frånvarande.

Föräldrarna ska vara noga med att följa barnens inlämnade schema och ringa och tala om ifall det blir några förändringar. De ska ringa om barnet är sjukt. Och om föräldrarna är sjuka ska barnet också stanna hemma. För annars blir det sjukdomsutbrott i förskolan.

Det är bra om föräldrarna berättar om de till exempel har bråkat hemma. Då kan förskollärarna möta barnens känslor bättre och ha större förståelse för dem och kan stötta dem. Förskollärarna finns där för föräldrarna och de behöver inte låtsas som om de är perfekta!

Föräldrarna ombeds att namna barnens kläder.

Och slutligen ber förskolläraren föräldrarna att skrika och larma! Pedagogerna behöver föräldrarnas hjälp för att få en bättre förskola!

Jag mår lite, lite illa. Visst jag förstår hur hon menar. Det är jobbigt i förskolan. Förhållandena är inte optimala och det påverkar förstås personalen. De blir stressade och sjuka. Och de vill ha hjälp att få det bättre. Föräldrarna ska göra vad de kan för att underlätta. Och politikerna måste på något sätt fås att förstå att något måste göras.

Så visst, jag fattar. men det kryper ändå lite i kroppen på mig...hjältar. Vaddå hjältar? Varför? På vilket sätt? För att de tar hand om barn? Och förskolan som någon slags räddande ängel - de älskar sitt jobb och brinner för de underbara barnen och vill att föräldrar berättar om de bråkat hemma! Nä tack. Förskolan ska vara professionell. Jag vill inte ha några pedagoger som brinner för och älskar mina barn! Vill någon det? Varför? Skaffar vi barn för andras skull? När blev det så här? Att alla barn ska fostras av barnpigor och så ska vi dessutom låtsas att det är de som älskar våra barn och vill göra sitt yttersta för dem? Ska inte det vara föräldrarna? Är vår enda uppgift att producera barn och lämna in till förskolan så att personalen där kan spela huvudrollen? Och om något är fel så ska vi kämpa för att få en bättre förskola? Kämpa för förskollärarnas arbetssituation. Är det allt man kan komma på? Ska vi inte kämpa för barnen? Våra barn? Borde inte kampen gälla rätten att välja? Välja om man vill att dagishjältarna ska fostra barnen eller om man vill vara en hjälte för sina barn själv!

2 kommentarer:

  1. Du är inte den ända det kryper lite hos, älskar för mig är ett starkt ord och inget som används om kreti och pleti. Den kärlek som jag har för mina barn är det inte möjligt att nån utomstående skulle känna, känslan som jag (och min man) fick när vårt första barn föddes, den slog ner som en bomb hos mig och det var ingen känsla jag känt tidigare, den känslan av att gud nåde den som försöka nånting.

    De får väl stå upp själva för sin arbetssituation, de har väl ett fack de går och betalar in till som de får vända sig till.
    Ju mer de kan få reda på om barnen och föräldrar desto bättre enligt dem, de är ju bara där för att "hjälpa och stötta", de har ju skyldighet att föra dokumentation över varje barn så då behövs information.
    Det är klart att de ska ersätta föräldrarna, det är ju de som är utbildade av staten och människor som är det vet bäst och kom inte och tro att du som förälder har något att sätta emot detta. Föräldrar som tror att de är bäst för sina barn och lever i nån sorts tro att de är "perfekta" de måste vi ta ner på jorden.
    Blir bara tramsigt att prata om hjältar i denna diskussionen, det förlöjligar ordets betydelse.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt höra att det kryper hos fler! Håller med dig om att att ordet älska är ett starkt ord - inget man ska använda hur som helst om vem som helst. Gillar din analys om de statligt utbildade föräldrarna och tramset!

      Radera