tisdag 10 maj 2016

Om försörjningsbörda

För ett tag sen fick jag papper om att jag skulle ansöka om förlängt barnbidrag för mitt barn som fyllde 16 under vårterminen i 9:an. Han skulle ju egentligen ha studiebidrag eftersom han fyllt just 16 men skulle få förlängt barnbidrag eftersom han inte gått ur grundskolan. Ja, det är tydligen så det går till - att alla barn som fyller 16 på vt för ansöka om förlängt barnbidrag. Och så blir det inga pengar på sommaren nu utan studiebidraget kommer i höst. Ja, och så fick jag ett annat papper där jag fick ansöka om förlängt flerbarnstillägg. Mitt äldsta barn har fyllt 18 och är alltså inget barn längre. Men eftersom han fortfarande går i gymnasiet berättigar han till flerbarnstillägg än så länge. Eller snart är det slut då eftersom han snart slutar gymnasiet. Och sen är han vuxen och vi har då bara fem barn.

Jag funderar på barnbidrag och studiebidrag och flerbarnstillägg och sånt som hör ihop
med det.

Man får barnbidrag för varje barn man har från det att det föds till det fyller 16 år. Eller tills det går  ur grundskolan då.

Det allmänna barnbidraget kom år 1948 och ligger idag på 1050 kr i månaden per barn.

Man kan få flerbarnstillägg också om man har mer än ett barn. Så här ser det ut:

11.050-1.050
22.1001502.250
33.1506043.754
44.2001.6145.814
55.2502.8648.114
66.3004.11410.414

Barnbidraget är ett ekonomiskt stöd till föräldrar som har barn och som bor i Sverige. Det är alltså ett stöd till föräldrarna. Ett sätt att se till att föräldrar får stöd för sin försörjningsbörda. 

Hur är det i andra länder då? Har de barnbidrag? Det verkar som om alla EU-länder har någon typ av familjeförmåner men belopp och villkor skiljer sig åt. I vissa länder får man regelbundna bidrag medan andra länder berättigar till skatteavdrag beroende på familjesituationen. I Tyskland har man till exempel ett skatteavdrag på 7000 euro per barn och år kombinerat med ett behovsprövat barnbidrag. Alltså - för varje barn jag har får jag dra av ca 70 000 kr per år från den inkomst som kommer in i familjen och inte skatta för just den summan.

Det är intressant hur man ser på saker och ting. Här i Sverige anses det kosta 1050 kr/månaden att försörja ett barn - alltså 12 600 kr per år så länge det är under 16 år. När det är 16 år kostar det tydligen 10 500 kr per år att försörja. I Tyskland anser man att ett barn kostar 70 000 kr att försörja under ett år. Och det så länge det bor hemma och inte har ett jobb. Alltså oavsett hur gammalt det är. 

Sen funderar jag lite mer...jag tänker på vad jag handlat till mina barn just under den senast tiden. I år slumpar det sig så att vi har en student, en avgångselev från grundskolan samt en konfirmation att fira här i huset. Förutom allt det vanliga då...maten, vardagskläderna, tvätten, fritidsaktiviteterna, toalettpappret, bensinpengar för skjutsar, presenter till födelsedagar och jul osv, osv. Jag har alltså handlat lite extra.

Till studenten har det gått åt:
Kostym - 1300 kr
Skjorta - 500 kr
Slips och sånt 300
Skor - 700
Studentmössa - 1000 
Bal - 650
Studentfest - 200
Skolresa - 7 800 kr
Present - 1300 kr
Blommor och nallar och band - ? men kanske 300-500
Studentmat hemma - ? men kanske 1000? 

Till 9:ondeklassaren:
Kostym - 1000 kr
Skjorta - 300
Fluga - 100
Present - 1000
Lunch efteråt - 500?

Till konfirmationen:
Skjorta- 200
Present - 1000 
Foto - 250
Konfirmationsresa - 500
Bjudmat: 500? 

Vi är så glada över att vår student är driftig och har extrajobb. Han har fått betala en del av utgifterna själv. Skolresan till exempel och balen och skorna och slipsen. Men det andra har vi bjudit på. Det är ju vårt barn. Och vi tycker ju att de pengar han tjänar ihop ska gå till hans framtid - att han kan få chansen att starta sitt vuxenliv med ett litet kapital. 

Niondeklassaren har inget jobb så han kan inte betala något än. 

Jag vet inte, men jag tänker att det är väldigt orättvist och konstigt. Föräldrar erkänns ha någon form av försörjningsbörda. Och de har ju absolut försörjningsplikt. Vi måste ge våra barn mat och kläder och husrum. Pengarna man får visar att staten tycker att vi föräldrar ska få någon slags lindring, någon slags hjälp i vår försörjning. Men hur är den uträknad? Vad ska den täcka? I Tyskland verkar man ha funderat över vad ett barn kan tänkas kosta. Någon slags existensminimum. Men inte här. Den där 1000-lappen är väl mest någon slags fickpengar. Det mesta av vad ett barn kostar ska betalas av föräldrarnas redan skattade pengar och sedan ska dessutom mellan 12 och 25 % av det som konsumeras för barnets räkning också gå tillbaka till staten i form av moms. Det känns som någon slags rofferi. Tycker jag.

Och så det märkliga...när barnet är 16 kostar det plötsligt ingenting att försörja på sommaren. Eller förstås...barnet är nu så stort att det förväntas arbeta och själv försörja sig på sommaren. Men kan alla stora barn få ett sommarjobb? Vet staten hur det är med det? Och ska verkligen barnet vara tvungen att betala sina föräldrar av sina surt förvärvade slantar när det håller på att bli så stort att behoven är ännu större än innan ....ett körkort ligger där och väntar och ska betalas av någon! En skolresa kanske ska betalas..En cykel kanske måste införskaffas...en ny mobiltelefon...en dator...Stora, dyra saker som någon måste betala...Och när de blir 18 år...då upphör föräldrarnas ekonomiska åtagande (om de slutat gymnasiet alltså). Men om ett vuxet barn får ett glapp då...mellan skola och arbete? Vem betalar? Jo, de snälla föräldrarna förstås. Och så ska det vara. Föräldrar är ansvariga för sina barn och en 18-åring som inte fått ett jobb kan inte kastas ut på gatan. Men ingen hänsyn tas till detta i Sverige. Staten ska ha alla sina skattepengar och föräldrarna får kämpa på med sina barn.

I andra länder får man behålla mer av sina oskattade pengar - av sin bruttolön - för att kunna försörja sina barn. Man verkar tänka att barn inte kan betala skatt eftersom de inte har någon lön. Det är de vuxna som arbetar som betalar skatt. Men barn kostar pengar. De måste få mat och kläder och lite andra saker också...Detta ska de garanteras att få genom att man tar undan en summa från den inkomst som kommer in i familjen. De pengarna ska gå till barnen. Och så kompletterar man med ett barnbidrag för de familjer som inte har lön nog att täcka barnens fulla behov. 

Jag tycker att det låter som ett mer rättvist sätt att tänka. I Sverige erkänner man inte familjer och deras ansvar för sina barn fullt ut. I andra länder gör man det. Man erkänner att föräldrar har försörjningsbörda och ser till att de kan ta sitt ansvar som just föräldrar. Här leker vi någon slags låtsaslek - föräldrar är ansvariga men får inte ta ansvar. Det tycker jag är fel. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar