tisdag 17 maj 2016

Ingen mans land


Jag har precis läst ut Ingen mans land - ett år på Sveriges baksida av Dan Jönsson. Författaren, frilandsjournalist på DN förlorar sitt jobb och bestämmer sig för att resa runt Sverige, en ort per månad, för att undersöka hur det står till.

Boken är fascinerande, resonerande...väcker frågor och ger vissa svar...får en att fundera...och bli sorgsen. Jönsson berör sånt som pågår i vårt land i det tysta...urbaniseringen, avfolkningen, de tomma samhällena, som spökstäder, där affärslokaler ekar tomma i centrum och och folk som bor kvar drabbas av arbetslöshet, får hanka sig fram...starta eget, ha småjobb, öppna loppisar...Och funderingar om vem som egentligen utnyttjar vem - landsorten eller storstaden...Och så handlar det om kommersialiseringen, hur en av våra viktigaste uppgifter, ett av våra arbeten, numera är att konsumera...hur orter kan leva på just konsumtion. Det handlar om globaliseringen, där arbetare drivs hit och dit...konkurreras ut av billigare arbetskraft från andra länder...om hur arbetare från andra länder utnyttjas. Det handlar om lånesamhället och bostadsbubblor och om BNP och tillväxt och hur skevt vi mäter framsteg och tillväxt och utveckling. En civilisation i tillbakagång träder fram. 

Boken är tänkvärd som sagt. Men det är något som fattas. Författaren ser så klart på så många saker men en av de viktigaste missar han. Sönderslagandet av familjen och alla dess konsekvenser. Ett land där staten tagit över allt. Där den egna familjen är reducerad till hobbyboende, linas matkassar, rut-arbetare, oändligt slit för att få ihop de egna arbetsuppgifterna efter förvärvsarbetets slut...och om att barnen tagits från familjegemenskapen och placerats i institutioner. 

Jönsson skriver om sin egen gata hemma i Skåne och om hur de sammanlagt 10 barnen från 5 familjer knappt känner varandra. Han skyller det på det fria skolvalet...att barnen inte går i samma skolor. Visst, så är det...förr var det självklart att barn som bodde nära varandra hamnade i samma skola, i samma klass om de var lika gamla. Nu är det hur som helst. Även i orter där man inte kan välja skola slås grannskapet sönder. Barn som bor grannar behöver inte alls hamna i samma klass. Och anledningen till det är att privatlivet inte längre spelar någon roll. Det kvittar om barnen bor grannar...de ska inte leka tillsammans innan de blir 7 år ändå...om de inte hamnat på samma dagis förstås..och när de börjat skolan så går de ju på fritids på eftermiddagarna...där ska de leka...inte på gatan hemma. Jönsson landar mitt i...börjar inte från grunden. 

Han ser så klart...men ändå så dimmigt. Han frågar sig hur ideologi skapas. Han ser det så här..."Jag tror folks sätt att tänka förändras när man förändrar deras sätt att leva." Och så tror jag också. När en ny norm tvingades fram genom att skattesystemet förändrades, den allmänna förskolan infördes, den nästan gratis förskolan infördes, rätten att ha barnen på förskolan när man själv är hemma osv infördes så har gradvis människors sätt att tänka förändrats. En ideologi har skapats. Vi vill inte ha det annorlunda. Vi är nöjda. Vi vill jobba åt andra. Vi vill slippa våra barn i vardagslag. Vi vill konsumera. Så har ett nytt Sverige skapats. Och det är ett sorgligt land tycker jag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar