måndag 23 maj 2016

I dag blev det en liten tur...

...i skogen på förmiddagen! Jag hade inte tid egentligen för det var mycket tvätt och mycket att göra i trädgården och mycket städning som hade behövt göras efter helgen...när man jobbar ute mest så händer det mycket inne...Men det kunde vänta. Det kommer en dag i morgon också. Så när 5-åringen sa att han ville jogga i skogen så sa jag "ja"! Och vi stack iväg. Vi gav oss in i vår vanliga skog. Det var väl en vecka sen sist och på den korta tiden hade det hänt mycket...Nu fick vi vada fram i högt gräs och trampa försiktigt för att inte förstöra liljekonvaljerna och smultronblommorna när vi kom in i själva skogen. 
Vi spanade på blommor den här gången. Och det fanns mycket att se - skogsstjärna, skogsviol, kärringtand, mormors glasögon, smörblomma, humleblomster, förgätmigej och liljekonvalj...Och så fåglar...i den här skogen finns gamla aspar och de verkar lätt få hål i sig som fåglarna bor i. Ett par nötväckor flög fram och tillbaka - hackade i barken och hade något i näbben på väg tillbaka till boet...spännande att spana på en stund. 
 Och så kom vi upp på toppen av vårt "berg" och här skulle ju joggningen ske! Backintervaller - för det kör ett par av storasyskonen så det vill N också göra! Vi sprang upp och ner fyra gånger och vilade liggande bredvid varandra uppe på toppen mellan varje gång! Det var roligt! Härligt att känna hjärtat slå hårt och benen bli lite möra! Och skratta tillsammans och dråsa ner på stenhällen uppe på toppen för att vila lite och pusta ut! 
Sen vandrade vi vidare..ner på andra sidan åsen in i en gammal trädgård...eller vad man ska säga...men det har legat ett torp här förr i tiden. Det syns så tydligt fastän nästan allt är borta. Men det finns ett dött äppelträd och ett par körsbärsträd som var i full blom och en hel häck av hasselbuskar som växt sig stora som träd nästan och ett par murar och trappan upp till huset som inte längre finns. 
 Vi tänker att det vore så roligt att kunna plocka hasselnötter men än har vi inte hittat några - alltså till hösten. Men det måste finnas...för överallt ligger små stilleben av nötskal...ekorrarna hittar dem i alla fall! Men vi ger inte upp! I år ska vi väl kanske kunna få tag i några! 
Vi tänker att det måste ha varit så vackert här en gång i tiden. Nu är det förvuxet och risigt och folk kan inte heller låta bli att slänga både trädgårdsavfall och annat skräp. De ser inte det vackra verkar det som. Eller så bryr de sig inte. Det är ju inte deras. Fast det är det ju...skogen och det den är och har varit är ju allas. Jag ser nästan torpet framför mig. Med all denna natur runt sig. Och så ser jag mitt barn klänga på de stora stenarna och tänker att kanske har barn i andra tider också klängt på just de där stenarna. Det svindlar lite i mig. Så enkelt och så stort. Ett barn som klänger på en sten...en länk i en kedja...tid efter tid. Sammanlänkade på något märkligt sätt. 
När vi kom hem hamnade våra blommor vi samlat på oss i en liten vas. Min mormors gamla vas som jag kommit att tycka så mycket om. Och sen blev det bråttom med maten. Far i huset måste ju få något att äta när han kommer hem och han har ju bara en liten stund på sig innan han måste åka tillbaka igen. Och när vi ätit tog vi fram de barnböcker vi har om skogen och växter och smådjur och läste och tittade på bilderna en lång stund. 
Och sen gick resten av dagen i rasande fart. Disk och tvätt och så kom skolbarnen hem och en kompis var med och ett av barnen gav sig av för att spela basket med några kompisar och så var det mellanmål och lite trädgårdsjobb och mer tvätt och läxläsning och så matlagning igen och så var kvällen här! En rolig dag fick vi! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar