Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

måndag 2 maj 2016

Något jag funderar på ibland...

....är att det verkar ha blivit så vanligt att barn är ensamma hemma på eftermiddagarna. Jag ser hur annorlunda attityderna har blivit de senast åren. Eller så tror jag i alla fall. När mitt äldsta barn gick på lågstadiet gick alla barn som inte hade någon förälder hemma på eftermiddagen till fritids. Och de flesta gick hela mellanstadiet ut. Men sen började barn sluta gå när de började 4:an. Och sen tog man bort fritids från 4:an i vår skola. Så få gick ändå och de som ville ha en fritidsplats fick åka till en annan skola. Och sen lade den skolan ner och så fanns det plötsligt inget fritids för barn på mellanstadiet. Redan det är ju konstigt. Ja, det tycker jag i alla fall. Barnen är ju bara 10 år. Är det verkligen så bra egentligen att de är hemma ensamma...ja, någon gång är väl ok men varje dag? Men nu verkar det som om trenden att barn klarar sig själva går vidare...Redan i 3:an eller 2:an slutar många barn på fritids. I mitt barn som går i 3:ans klass går nästan ingen. Och ännu värre - barnen får ta hem kompisar fastän de är ensamma hemma. Jag blev så förvånad när jag insåg det. En liten 9-åring kom cyklande hem här tillsammans med en jämnårig kompis och min son. De undrade om de kunde leka hemma hos den här 9-åringen. När jag frågade om hans mamma eller pappa var hemma fick jag reda på att, nej, de skulle komma hem mellan 5 och 6. Jag sa nej. Det var jobbigt att säga nej. Sonen blev ju besviken förstås. Han ville leka. Och han blev orolig över att han skulle uppfattas som töntig som inte fick följa med. Jag tycker det är ledsamt att det har blivit så här. En anledningen till att förskola och fritids kom till var att barn inte skulle springa runt i städerna på egen hand, utan att vuxna visste vad de höll på med. Nu är vi visst där igen. Fast vi har förskola och fritids. Det är konstigt.

6 kommentarer:

  1. Vad konstigt att de drar ner på fritids. Det borde vara prioriterat att det ska finnas som tillval. Alla barn kan ju inte vara ensamma flera timmar när de är runt tio år. Jag brukade vara ensam hemma efter att jag var nio ungefär. Jag tyckte att det var mysigt och jag hittade aldrig på något bus, även OM jag hade bett om att få gå på fritids då jag hade dåligt med vänner och var avundsjuk på de andra barnen. (Vi hade inte råd)

    Jag gick hem och kollade på tv och åt mellis och här är problemet. Jag var nio år och kunde inte avgöra vad som var bra mat och inte. Resulterade i att jag mer eller mindre åt godsaker jag blandade ihop efter skolan (tänk smör, socker, havregryn, kakao t ex) och drabbades av barnfetma och ingen förstod riktigt varför. Inte ens jag. Jag visste inte att det var farligt :( Som följd hetsbantning och ätstörningar i tjugo år. Kan tyckas vara en petitess, men man behöver vägledning som barn! Även om det handlar om småsaker som att fixa ett nyttigt mellis. Det är inte lätt att ha koll på allt när man är nio år liksom!

    Tycker att det låter helt vansinnigt att barnen inte har fritids som tillval. Sorgligt. Hoppas att jag har möjlighet att vara hemma med barnen en del på eftermiddagarna när de går i skolan, även om kanske inte varje dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag vill tillägga att din berättelse gör mig så ledsen...

      Radera
  2. Ja, som du skriver så är det nog bra att någon håller lite koll - även om barnen är "gamla".

    Det där med att de drar ner på fritids är nog beroende på föräldrarnas attityder. För lågstadiet finns ju fritids men allt färre använder sig av det. Och att fritids inte finns på mellanstadiet längre har ju samma orsak - att så få ville ha det.

    Jag tycker att det är så märkligt att ingen bryr sig om det här - att inga politiker reagerar på att barn, minderåriga, är ensamma hemma. Vem tar egentligen ansvar för dem? Vilka slags intryck får de under de ensamma timmarna? Vad ser de på datorn? Vad äter de? Är de rädda i halvskumma hus på höstar och vintrar? Men detta är ett icke-problem antar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ju inte direkt skylla mina ätstörningar på bristen på fritids men har ändå dragits med det sedan jag var 9 och jag är nu 36 och även om jag är ok kommer det ju inte att bli normalt för det hann aldrig bli normalt till en början. Så det är lite sorgligt. Nuförtiden är jag livrädd för att överföra det på mina barn :( Numera kostar inte ens fritids något! Typ 100 kr i månaden kostade det här när styvdottern hade det. Kanske är det lägre kvalitet numera så barnen inte vill gå lika ofta eller så skäms de för att de inte blir betrodda stora nog att vara ensamma och inte vill gå? Säkert olika för alla!

      Radera
  3. Sedan är jag väl ingen jätteförespråkare av fritids men bättre än att vara ensam är väl mitt resonemang :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag är heller ingen fritidslover! Men som du säger är det väl bättre än att vara ensam. Fast när jag ser myllret av barn och "pedagogerna" som sitter där på sin bänk och pratar så vet jag inte...det ser inte så värst meningsfullt ut. Det allra bästa vore väl om barnen hade någon hemma när de kom hem från skolan. Jag tycker att det borde vara en självklarhet. Men jag är nog väldigt ovanlig.

      Radera