...kvinnliga professorer rapporterar svt. 75 % av alla professorer är män. Så kan vi inte ha det. Så 2030 ska hälften av alla professorer vara kvinnor. Kvaliteten på forskning och framtida universitetsutbildning är hotad om det inte blir mer jämställt. Oklart hur.
Jag vet inte...det är klart att det är illa om inte män och kvinnor har samma chanser och möjligheter att bli professorer. Det är ju fel om det är så. Men det viktigaste måste väl vara meriter ändå. Det är så krångligt det här med jämställdheten. Vissa grejer är liksom mer viktiga än andra. Det är viktigt att politiker, vd:ar, professorer är hälften kvinnor. Men i övrigt är det inte så viktigt. Det är inte viktigt att hälften av sophämtarna är kvinnor. Det är inte viktigt att hälften av lärarna är män. Det är inte viktigt att hälften av barnmorskorna är män. Det är inte viktigt att hälften av vägarbetarna är kvinnor. Det tycker jag är konstigt.
Och så är det något underligt med jämställdhetskraven på andra sätt också. VAD är det som blir bättre om hälften är kvinnor och hälften är män? Det är ju fortfarande bara vissa människor som är jämställda på det här speciella sättet. JAG blir ingen professor. Är inte det ojämställt på något vis? Borde inte alla få prova på allt? En kvinna som varit professor i en stor del av sitt yrkesliv, eller en man som jobbat som asfaltsläggare i en stor del av sitt yrkesliv...de personerna är ju liksom inte jämställda på riktigt. De är ju bara individer som provar på en enda sak. De borde göra liksom hälften av en sak och hälften av en annan...eller ännu mer saker så de blir ännu mer jämställda på riktigt liksom. Och har förresten inte jämställdhetsivrarna någon idé om att kvinnor och män egentligen är likadana. Om om vi är likadana - varför är det då så viktigt att det är hälften-hälften? Det känns konstigt.
Tja, var och en får bli salig på sin tro. Det blir nog bra...någon gång i framtiden...när vi kommit fram till målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar