Valfrihet...

...har blivit ett lustigt ord. Det har blivit liksom väldigt tänjbart. Det kan betyda vad som helst...det kan till och med betyda tvång. Liberalerna fortsätter att berätta om sina förslag för en ny föräldraförsäkring. De förklarar vidare om varför deras förslag är så bra. Det är jämställdheten och valfriheten som gör det så bra. I DN skriver de i en slutreplik i frågan att

"Föräldraförsäkringen är till för barnens skull. Sverige ska ha världens bästa föräldraförsäkring, och i Sverige ska kvinnor och män ha samma möjligheter att kombinera jobb och föräldraskap. Därför behövs en ny modell som ökar jämställdheten och öppnar för nya former av valfrihet. Det arbetet tänker vi liberaler gå i spetsen för."

Föräldraförsäkringen är till för barnen säger Gulan. Jag förstår inte. Eller jag förstår...mamma och pappa är hemma lika mycket och har barnet fått kontakt med både mamma och pappa lika mycket. Eller lika lite då förstås. För det blir ju lite kort om tid förstås när man inte kan vara hemma lika länge. Mamman då. För det är ju hon som är problemet. Hon som inte ska vara hemma för länge hos barnen. För det är inte bra för barnen.

Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att kombinera jobb och föräldraskap. Och båda ska ha lika små möjligheter att ta hand om sina barn för länge...alltså längre än totalt sett ett år.

Jämställdheten ska öka. Och det gör den ju om män och kvinnor gör likadant. Eller? Fast det beror ju i och för sig på hur man definierar jämställdhet.

Nya former av valfrihet ska öppnas upp. Som betyder att en tredje part ska kunna få en del av föräldradagarna. Och det är ju jättebra...om man vill välja att ge bort sina dagar till en tredje, eller fjärde, eller femte, part. Jättebra. Om man inte vill det är det ju...inte så bra.

Man får väl konstatera att valfrihet i liberal tappning innebär att man ska välja att ta hand om sina egna barn så lite som möjligt. I alla fall om man är mamma. Valfrihet betyder att man har att välja på att ta hand om barnen lite eller ännu mindre. Fin valfrihet.