fredag 10 februari 2017

Jämställdhet i förskolan

Skolinspektionen har inspekterat ett gäng förskolor. De är inte nöjda. Barnen leker inte på ett jämställt sätt. De leker könsstereotypa lekar. Detta måste ändras. Fast då reagerar en del förskollärare. De tycker att den fria leken kommer i kläm. Och detta strider mot barnkonventionen. Barn har rätt till fri lek.

Tja, jag håller med. Det blir konstigt att vara med och peta i barnens lekar, försöka styra barnen i de riktningar man själv tycker är rätt. Men förskolan har ju som mål att bryta normer, de traditionella könsnormerna ska brytas. Ja, och har man bestämt det måste man väl se till att det blir på det sättet. Och om barnen envisas med att leka "fel" så får man väl korrigera.

Och det där med barnkonventionen...det är väl inte så noga. Man bryter ju redan mot en hel del av de där artiklarna ändå. Närmare bestämt bryter man mot artikel 5, 9, 18 och 31. Man har satt sig över föräldrarna när man ensidigt sponsrar förskola som omsorgsform. Enligt barnkonventionen är det föräldrarna som har det yttersta ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för föräldrarna komma i första rummet. Man får inte separera barn och föräldrar mot barnets vilja. Och barn har rätt till vila, fritid och lek. Men om man går i förskola hela dagarna så blir det ju inte mycket till vila och fri lek direkt.

Det är så märkligt alltsammans. Barn har blivit som någon slags separata varelser som man ska planera för, åtgärda, förvara, forska på... Barnen ingår inte längre i det vanliga vardagslivet utan skall förvaras på speciella ställen för att få det de behöver...lek, fri lek, styrd lek, undervisning, genusfostran...Detta måste ske i speciella miljöer som är utformade enkom för dessa ändamål. Här pågår inte det vanliga livet. Här pågår barnförvaring. Även om vi låtsas aldrig så mycket annat. Allt som finns i dessa miljöer finns till för barnen. De enda aktiviteter som pågår har med barnen att göra. De vuxna är här för att ta hand om barnen. Allt kretsar kring barnen. Men ändå inte.

Jag tänker på hemmabarn. Hur annorlunda det är att tillbringa alla dygnets timmar i ett hem med omnejd tillsammans med en människa eller fler som inte enbart är barnpassare utan som sysslar med att leva livet, ta hand om hemmet och allt som hör därtill, som ägnar sig åt sånt som intresserar dem själva. Jag tänker att allt det där man försöker återskapa i institutionsvärlden finns här...helt automatiskt. Jag tänker på mitt eget hemmabarn och vad han kan göra under en dag...baka, laga mat, hjälpa till med tvätten, spela spel, bygga lego, klä ut sig till riddare/brandman/soldat/monster, spela piano, rita, måla, promenera, klättra i berg, cykla, göra gymnastik, sy på symaskin, gosa med katten, gosa med mig...så många skilda aktiviteter, så könsnormsöverskridande, en sån blandning av sysslor med olika syften...sån stor frihet. Det är så lätt när barnet får vara med och dela liv med en vuxen, får vara i sitt hem, får hänga med, får frihet att välja själv, tänka själv, göra själv. Det går av sig självt, utan planer, forskning, utvärdering, inspektioner...Det är härligt.


2 kommentarer:

  1. Säger bara herrejisses! Förskolan har blivit nåt socialt experiment som ungarna ska delta i och till viss del är det med föräldrarnas godkännande.
    Tack för att man gjorde valet att hålla ungarna därifrån så de kan leka med vad de vill.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst låter det som ett socialt experiment. När man läser alla skrifter om måluppfyllelse och resultat ang förskolan baxnar man...så många teorier..så många idéer..så lite verklighetsanknytning...och ingen verkar bry sig. Man bara lämnar in och inbillar sig att detta är normalt.

      Radera