Onödiga lov!

I dag kan man läsa en artikel som handlar om att loven har spelat ut sin roll. Det handlar om att man borde ta bort de långa och många loven. Argumenten för detta är:

1. Alla har inte råd att resa bort och göra roliga saker.
2. Vissa barn får gå länge på fritids eller vara hemma ensamma.
3. Hemmafruarna för en tynande tillvaro och har spelat ut sin roll. Det finns ingen hemma.
4. Sportlovet kom till för att spara bränsle under andra världskriget. Nu finns det inget behov av att spara bränsle. Sen kidnappades ledigheten av idrotts-och friluftsföreningarna som ordnade med aktiviteter och utflykter.

Allt detta, sammantaget, gör att loven har spelat ut sin roll. Ledarskribenten föreslår att det totala antalet lovveckor reduceras till 10: 6 veckor på sommaren, 2 runt jul/nyår, 1 på hösten och 1 vid påsk. Föräldrarna kan få en chans att möta ledigheten och samtidigt kan eleverna plugga mer...här kom visst ett 5:e argument. Pluggandet alltså.

Ett motargument presenteras: barnen behöver vara lediga för att orka. Men det är ju så att svenska elever har få undervisningstimmar per år (påstår man här i alla fall...jag är inte helt säker på att det är riktigt sant) och därför orkar minsann de svenska eleverna också att hänga i.

Och så slänger man in ett 6:e argument. De elever som kommer från socioekonomiskt svaga hem gynnas av extra tid. Alla de som inte har välfyllda bokhyllor i vardagsrummet eller föräldrar som hjälper till med skolarbetet. Alla de som inte har föräldrar som åker på skidresor, språkresor eller til medelhavet...de skulle gynnas av att sportlovet går i graven.

Och så avslutningen...man behöver inte 16 veckors semester per år för att bli utvilad.

Mmm, det var en riktig röra. Hur är det nu då...är det att föräldrar jobbar som gör att det är dåligt att ha lov? Eller är det att barnen lär sig för lite eftersom de har för lite undervisningstid? Eller är det orättvist att vissa får åka på roliga resor och andra inte och därför måste man se till att ingen får resa någonstans? Tja, sanningen är väl att man har ställt till det så att föräldrarna inte har tid att ta hand om sina barn...varken små eller stora. Och då blir det så här krångligt. Man får konstatera att hemmafrun spelat ut sin roll...men inte fundera över om det var bra eller inte. Inte fundera över om de problem som uppstått när mammorna inte längre finns där för barnen verkligen ska lösas med mer skola och inte med mer mamma-  eller pappatid. För så här blir det i dagisland....här löser man alla problem med mer institutionsomsorg. Sen kan vi låtsas att barnen blir duktigare i skolan om de måste vara där ännu mer...när sanningen är att skolan bara blir mer och mer av en barnpassningsanstalt. Det enklaste är väl att inrätta någon slags kibbutzer...avveckla familjen...inordna alla i heltidsverksamhet med schemalagd familjetid. Då kommer nog allt att flyta på utan störningar.