tisdag 31 januari 2017

Sjukt!

Sista dagen i januari...det är alldeles vitt därute...dimma, fukt...när jag slänger soporna njuter jag en stund av den härliga luften, av fåglarnas kvitter...ett par talgoxar spritter förskräckt till när jag kommer runt husknuten...och så flyger de iväg...
Det är segt just nu...barnen är sjuka. Någon slags influensa. Näst äldsta sonen var sjuk hela förra veckan. Han pinade sig på fredagen och gick till skolan för han hade prov. Och han hade pluggat också fast han var dålig. Sen blev det 12-åringens tur i torsdags. Han kom hem från skolan och var helt matt...ont i huvudet och ögonen och så blev det hög feber på natten. Han är fortfarande matt och hostig och orkeslös. Så i söndags kväll blev det 5-åringens tur. Han fick så ont i huvudet och på natten vaknade han av hög feber. Nu är det andra dagen han ligger i soffan eller i mitt knä...man får badda pannan, komma med kallt vatten...inget annat vill han ha än så länge. Så här dålig har han aldrig känt sig förut...och det är jobbigt och ledsamt. Men snart blir han väl bättre. Man får bara vänta på att få reda på om de andra barnen också ska bli sjuka, eller jag själv? Hoppas inte det. 

Men man får vara glad över att det är smidigt att ta hand om barnen när de blir sjuka. Att vi slipper pussla och trixa för att få ihop det. Det verkar krångligt annars. Det ställer ju till det på ett eller annat sätt när man förvärvsarbetar och har sjuka barn. Någon måste vara hemma och då blir jobbet och arbetskamraterna lidande. Eller så får barnen bli lidande och klara sig på egen hand fast de är sjuka. Jag är glad att vi slipper och att vi bara drabbas av själva sjukdomarna och den där segheten det är att man inte kan gå ut och att det blir lite stillastående i ett hus med sjukdom. Men snart är det väl över och allt blir som vanligt igen. 

Lite mysigt har vi det också fast det är sjukt. Vi tittar på en del film för att få en stund att gå, glömma det onda i kroppen. I morse såg vi en sån där gammal Pippi Långstrump-film. De är bra tycker både jag och 5-åringen. Nu när jag suttit här vid köksbordet en stund tittar N och hans sjuka storebror på Mästerkatten. De ligger nedbäddade tillsammans i soffhörnan under en varm filt. Det är mysigt. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar