onsdag 18 januari 2017

Barngympa!

Igår började vår snart 6-åring på barngymnastik! Han har stått i kö en termin och nu kom han äntligen med! Detta blev mitt barns allra första möte med en grupp barn, hans allra första möte med jämnåriga barn och hans allra första möte med en organiserad verksamhet. Det var spännande att se hur han reagerade och vad han tyckte! Han var förväntansfull över att få gå dit! Han var nyfiken på hur det skulle vara! Han var lite tveksam till att det skulle vara massa andra barn där! Han tyckte det var toppen att få ta på sig gympakläder!

Först fick barnen sätta sig i en ring. Jag märkte att N var lite tveksam. Han har ju aldrig gjort något sånt här förut. Men jag satte mig bredvid och så var allt bra. De flesta barnen hade gått förut men det var några nya och de fick säga sitt namn. N hade inga problem med att säga sitt namn inför alla de andra. Sen var det upprop och en bamsedocka skickades runt mellan det barnet som blev uppropat och nästa...N gick glatt iväg genom ringen och levererade dockan till nästa barn.

Sen var det uppvärmning. N var fortfarande lite avvaktande men jag var med och värmde upp och allt gick bra. Det var kul! 

Och sen blev det olika gymnastiska övningar i tre stationer...balansgång, kullerbyttor, upphopp på språngbräda till en plint...Nu var N igång och behövde inte mig längre! Det var jättekul och lätt att hänga med på vad han skulle göra! 

Till sist var det en liten lekstund...under hökens vingar! Och detta var ju jättekul! Kul att springa som 17 och slinka undan de som skulle fånga en! 

Ja, allt var kul och allt gick bra! Utan att N har tränat i en pedagogisk miljö bemästrar han alltså att:

sitta i en ring
stå i en kö
lyssna på instruktioner
göra som alla andra
svara på ledarnas tilltal

Och det motoriska funkade också bra! Riktigt bra! Han gjorde fina kullerbyttor, rullade toppenbra, gick balans både på golv och bom och uppåt och nedåt, hoppade upp på en plint utan problem, hoppade ner hur lätt som helst, hoppade sidohopp galant...

Fostran har alltså funkat utan yttre hjälp från förskolan. Det visste jag ju förstås! För så har det ju alltid varit! Barn lär sig det mesta när det gäller hur man uppför sig när de är tillsammans med nära vuxna. Det är ju fantastiskt att det är så...men också helt naturligt. För det är väl så det är tänkt att det ska gå till både för oss människor och för djur. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar