Föräldraledighet

I Dagens Industri kunde man i veckan läsa en artikel av Mikael Storåkers. Han skriver om föräldrapenningen, att den gör Sverige sämre. Det är nämligen så att detta kalla, lilla, land högst uppe i norr, ”denna kalla banan”, har så dåligt läge att vi inte har råd att avvara en enda människa. Det räcker inte med att männen används till sin fulla potential, även kvinnorna måste med. Vi har i och för sig ett rekordhögt kvinnligt arbetskraftsdeltagande men det räcker inte. Det är nämligen så att på de yttersta positionerna i näringslivet finns det nästan inga kvinnor. Kvinnornas kompetens används alltså inte på de yttersta positionerna.

Något måste göras. Kvinnor arbetar. Så långt allt väl. Men något mer måste till. Problemen uppstår senare i karriären för kvinnorna. De kommer inte långt nog. Och det är här föräldrapenningen kommer in i bilden. Storåkers kallar föräldrapenningen en helig-ko-sjuka. Den skapar vårt ojämlika näringsliv. Föräldrarna har ”ett oändligt stor antal månader att använda för egen vinning…” Storåkers frågar sig om det är rimligt. Han frågar sig om det verkligen är bra för barnen och för Sverige. Underförstått…föräldrar är egoistiska skitstövlar som skiter i både barnen och riket. Barn mår bäst på dagis. Och Sverige mår bäst om alla förvärvsarbetar i så stor utsträckning som bara möjligt…helst utan någon som helst paus.

Föräldraförsäkringen bör alltså delas lika mellan mamma och pappa och den ska absolut inte gå att dra ut på…i ett oändligt antal månader. Barnet ska få vara hemma i 1 år och mamma får 6 månader och pappa 6 månader. Sen är det bra! Detta skulle se till att kvinnor och män gör lika. Är borta en kort period från sina arbeten och sen kör de på som vanligt. Detta är bra för näringslivet...inga pauser ställer till det i produktionen. Men det är även bra för Sverige. Det blir jämställt. Män och kvinnor spelar så att säga i samma liga då. Så säger Storåkers.

Vem är då Mikael Storåkers? Han föddes 1972, Han var med och grundade ett reklamföretag. Han är känd för uppdraget att kommunicera lanseringen av Nya Moderaterna. Han har varit med i Moderata ungdomsförbundet och är med i styrelsen för Moderaterna i Stockholms stad. Han är även styrelseordförande och delägare i skolkoncernen Pysslingen.

Det är tragiskt ändå. Näringslivets syn på folk. På kvinnor. De vill att alla Sveriges kvinnor ska slita ut sig för att föra fram några ynka kvinnliga höjdare. För de allra flesta människor, män som kvinnor, är ju inte karriärister, är inte i den yttersta toppen i näringslivet. Men alla vi andra måste offras på näringslivets, på karriärens altare. Kvinnor förväntas klämma ut en unge eller två och sedan, nästan direkt, återgå till sin huvudsakliga uppgift, föra kampen vidare för att promota karriärkvinnorna. Så alla gör lika. Så karriärkvinnorna ska förstå att det är normalt att inte ta hand om sina barn. Ingen gör ju det. Det finns ingen att bli avundsjuk på. Ingen får mer. Ingen får vara med om det underbara att vara mamma. Det är grått för alla. Det finns inget att längta efter. Livet är arbete. För låg som för hög.

Fast motiven kanske är fler. Storåkers är delägare i Pysslingen…dagisföretaget. Så ju fler ungar som vräks ut i verksamheten, tuggas in i maskineriet…desto fler ungar hamnar i hans koncern, i hans dagis. Mammorna måste leverera…råmaterial till verksamheten. Den gamla sången…Staten och kapitalet…den har nog aldrig varit mer sann än nu. De går varandras ärenden. De spinner sitt nät ovanför oss. Trådar och förgreningar binder de styrande inom alla olika områden samman. De har sina motiv. Och ingen ska komma undan.

Hoppet är väl att kvinnorna får sin moderslust totalt utsläckt. Kanske har vi snart ingen lust att leverera barn längre. Vad är liksom vitsen?