Tacksamhet

Det skrivs om förskolan fram och tillbaka. Alla har så mycket åsikter. Häromdagen gav en förskollärare tio tips till alla förskoleföräldrar. Förskolläraren inleder med att skriva att det är smärtsamt att skola in barnen när det är dags. Hon uppmanar föräldrarna att fundera över om det finns en annan lösning. Om det inte finns det så hoppas hon att föräldrarna tycker att förskolan är det bästa. Om föräldrarna inte tycker det så blir det svårt för pedagogerna att hjälpa föräldrarna och deras barn. Sen kommer alla de tio tipsen! Det handlar om att det ska vara korta avsked för annars förlänger man sorgen som separationen ger. Föräldrarna ska inte lämna in sina barn hur länge som helst. Om föräldrarna är lediga från jobbet så ska barnen vara det från förskolan. Det ska märkas nappar och kläder. Föräldrarna ska ringa om de blir sena. Föräldrarna ska hämta hem sitt barn om personalen ringer och berättar att barnet är krassligt. Det är personalen som är experterna och de vet vad som är bäst för barnen. Föräldrarna får ringa om de är oroliga men de måste tänka på att personalen är fullt upptagna vid vissa tider på dagen.

Sen kommer avslutningen...Svenska föräldrar har något unikt! Vi får lämna våra barn i en pedagogiskt utbildad miljö och betala en mycket liten summa pengar. Detta gör att föräldrarna ska vara tacksamma och visa att detta är värdefullt. Vi föräldrar ska visa personalen som tar hand om våra barn och på alla sätt försöker göra det tryggt på förskolan vår tacksamhet. Personalen vet att föräldrarna lämnar ifrån sig det viktigaste de har och de vill att alla ska känna sig trygga.

Ja, det är fint. Och råden är fina och bra. Det är klart att sjuka barn inte ska vara i förskolan och att kläderna ska vara namnade och allt det där. Men resten...jag får dålig smak i munnen. Det är så snårigt alltsammans. Föräldrar ska välja en annan lösning om det är alltför smärtsamt att lämna barn på förskolan. Men om det inte går..och det gör det ju inte för det mesta eftersom det är mycket svårt att driva en familj på en lön...så ska vi tycka att förskolan är bäst. Och vi ska vara tacksamma över att få detta unika i Sverige. Det unika i att kunna lämna in barnen till en pedagogiskt utbildad miljö (hur nu miljön kan vara utbildad...men jag fattar...fast det är väl inte riktigt sant eftersom det är svårt att få tag i utbildad personal på många ställen) för ett riktigt billigt pris. Det ska vi vara tacksamma för. Vi ska vara tacksamma över att i princip vara tvungna att lämna in våra barn på institution. Och vara glada över att det är billigt. Och känna att personalen gör sitt yttersta för att göra barnet och oss föräldrar trygga.

Ja, så långt har det alltså gått. Ingen ser klart. Föräldrar är i princip tvungna att lämna sina barn ifrån sig. Och vi förväntas dessutom att tycka att det oundvikliga valet är det bästa. Och så ska vi vara tacksamma. Men alla föräldrar kanske inte vill lämna det allra viktigaste de har ifrån sig. Alla föräldrar kanske inte förmår att tycka att förskolan är bäst. Alla föräldrar kanske inte känner att pedagogerna är experter på deras barn. Alla föräldrar kanske inte tycker att pedagoger är bäst på att ta hand om deras barn. Alla föräldrar kanske inte känner sig trygga med att pedagogerna tar hand om deras barn. Alla barn kanske inte känner sig trygga med att vara på förskola. Och alla föräldrar kanske inte vill vara tacksamma över att få en unik och väldigt billig förskola. Och egentligen är det väl väldigt konstigt att vi föräldrar inte ska få välja vem och hur och var våra barn ska fostras...vi har ju på pappret ansvar för våra barn. Det kan ju vara så att vissa föräldrar tycker att de är bättre på att ta hand om sina egna barn än vad en pedagog någonsin kan bli. Vissa föräldrar kanske tycker att det är det allra viktigaste jobbet de kan ha att ta hand om det allra viktigaste de har. Men det ska vi inte få. Vi ska hjärntvätta oss själva. "Ja, förskolan är bäst." "Ja, pedagoger är experter." "Ja, jag är tacksam över det staten är så snäll och ger mitt barn och mig." "Ja, jag älskar förskolesverige!" "Ja, det är fantastiskt att staten vill betala mer än 100 000 kr per barn och år...men BARA om man inte tar hand om det själv." Det är härligt. Vilken unik möjlighet. Omfamna den.