fredag 27 januari 2017

Torsdagen...

...var trevlig! Jag och mina föräldrar och 5-åringen åt lunch på restaurang och sedan gick vi en promenad ute i naturen! Vi hann precis innan skolbarnen kom hem! Det var trevligt att äta ute på lokal. N brukar vara kräsen med maten, och det var han nu med, men han var väldigt nyfiken på att prova. Han provade i princip allt, smakade, kände efter, bestämde sig...och kom fram till att han gillade...cole slawen, gurkan, det hembakta brödet, potatis och fisk och smörsås, pepparkakrutor med frosting...sånt han gillar hemma också! Men han testade ju allt! Och så småningom kommer han antagligen att gilla det mesta, precis som vi andra! Han gillade att hämta mat, gå och kolla lite på egen hand och så pratade han förstås en hel del och en teckning hann han rita också! Fast det var en rätt lång sittning och han var det enda barnet var han helt nöjd och glad! 

Efter maten åkte vi iväg till en liten sjö i närheten. Vi tänkte titta lite hur skridskoisen var. Det har varit milt i ett par dagar och på isen var det mycket vatten! Men själva isen var tjock och slät och fryser det bara på så kan vi kanske ta oss en skridskotur här snart! Det var riktigt kallt fast det var plusgrader...rått och en snål vind...men så vackert, färgerna, ljuset, sjöns frusna yta...Och N tyckte inte det var kallt...han sprang ju en hel del som barn gärna gör! 




Jag trivs ju som bekant väldigt bra som hemmamamma, hemmafru, hemarbetande...inte lätt att hitta ett namn som känns rätt...men vissa dagar känns det extra bra! Igår var en sån dag! Det är skönt att ha den där friheten att kunna göra något roligt en vanlig vardag, att kunna vara tillsammans med sina egna föräldrar...och att kunna vara tillsammans med sitt lilla barn så mycket det går innan han också ska in i verksamheten! Det är skönt att verkligen kunna vara tillsammans med honom...inte känna att jag måste ägna mig aktivt åt honom en viss tid...för att det är den enda tiden jag har...utan att vara tillsammans. Jag tänker att det är så det passar bäst med små barn...att man har hela dagarna, liksom livet...tillsammans...att jag är tillgänglig jämt, ser honom, finns där...när han behöver, när han vill, på hans villkor. Idag är också en sån där dag när jag är extra glad över att vara hemarbetande. De två yngsta skolbarnen är sjuka. 12-åringen var riktigt dålig i går kväll och i natt och det blev inte så mycket sömn. Han hade hög feber och ont i huvudet. Jag fick vända kudden, gå med till toa, hämta vatten, badda pannan...Då var det skönt att kunna sjukanmäla innan jag gick och lade mig, veta att vi kunde sova längre än 7 om det blev på det sättet, slippa vabba eller hitta på någon lösning, eller i värsta fall lämna barnen ensamma hemma...Det är skönt att finnas här helt enkelt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar