onsdag 18 januari 2017

Barn blir stressade av långa dagar i förskolan

I Norge har man gjort en undersökning av barnen i 85 förskolor. Man har mätt stresshormon hos barnen. Det visade sig att barnen som hade längst dagar hade högre kortisolhalter än de som hade kortare dagar. Förskolebarnen har höga kortisolhalter under förskoledagarna och lägre de dagarna de är hemma.

En forskare säger att det verkar som om det kan vara krävande för många småbarn att vara borta länge från sina föräldrar. Det kan vara krävande att vara en lång dag i förskolan med många vuxna och många barn. Och stresshormonet aktiveras när barn upplever en situation som är för svår för dem att tackla helt ensamma.

Undersökningen hade gått till så att man mätte kortisolhalterna i barnens saliv två gånger om dagen. Och det märkliga var att man mätte kortisolhalten i saliven klockan 15 på alla barn och att de som skulle ha en lång dag redan då hade fått ökade kortisolhalter. Barnen hade alltså ställt in sig på en lång dag och kroppen var redan förberedd med höga stresshormoner. Redan innan den långa dagen var fullbordad eller led mot sitt slut alltså.

Man har inte forskat på om dessa nivåer är farliga. Men forskaren säger att hon vill använda forskningsresultaten till att göra barnens vardag bättre. De märker att barnen blir trötta av långa dagar. Forskaren var egentligen inte överraskad av forskningsresultatet. Hon visste väl redan att barnen var stressade. Hon menar att fynden kan hjälpa föräldrarna att reflektera mer över tiden de använder till sina barn. Hon menar att man inte kan låta bli att berätta om detta även om föräldrarna kommer att få dåligt samvete. Hon tänker att om föräldrarna vet om detta kan de försöka se till att barnen får kortare dagar eller i alla fall fundera över hur eftermiddagarna och kvällarna ser ut för barnen.

Ja, inte blir man överraskad över dessa forskningsresultat. Om man tänker efter så förstår man väl att om en vuxen blir lite trött av att jobba heltid så blir förmodligen också ett barn det. Och att det är slitsamt för småbarn att väckas i ottan och fraktas iväg, kläs på, kanske vinterkläder, sättas in i en bil och så ut igen, av med kläderna...träffa alla dessa barn, vistas i en institutionsmiljö där inte mamma eller pappa finns, inte de egna sakerna, inte syskonen...och så äta, bytas blöja på, sova, kläs på för att gå ut, kläs av, äta...och så frakten hem igen. Det är mastigt för ett litet barn. Varje dag. Hela barndomen.

Jag funderar över de där råden forskaren ger...om att föräldrarna måste veta för att kunna göra något. Jo, det är viktigt att föräldrarna får veta. Fast här i Sverige är det nog ingen forskare som har lust att forska fram sånt här och det finns nog inget intresse för att föräldrarna får reda på det heller förstås. Så, ja, det är viktigt att föräldrarna får kunskap så att de kan göra något. MEN - är det inte ännu viktigare att politikerna som har bestämt hur det ska gå till får reda på vad som forskats fram? Det är ju de som genom sin familjepolitik har orsakat barnens långa dagar på förskolan. De ska alltså få ställa till det och sen är det föräldrarna som ska ordna upp det?

Fast egentligen spelar det ingen roll. Folk kan forska och ta reda på hur småbarn fungerar. Ingen bryr sig egentligen. Det är som det är. Barn går på dagis. Ju mer desto bättre. Det är bra för arbetslinjen. Det är bra för jämställdheten. Det är bra för de vuxnas självförverkligande. Det är bra för samhället. Det är bra för tillväxten. Det är bra för BNP:n. Det är bra för allt...utom möjligtvis för barnen. Och det är smällar man får ta.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar