Tisdagsbestyr...

En helt vanlig tisdag har kommit och nästan tagit slut. Inget särskilt har hänt alls. Vi har bara grejat här hemma som vanligt. Barnen gick till skolan i morse och jag fixade med de dagliga sysslorna. Och så har jag sytt gardiner Har grejat med det i tre dagar nu...nya gardiner i fyra barnrum och en till vår lilla toalett och så nya till mitt och makens sovrum. Inga märkvärdigheter men det är lite pyssel ändå...mäta, nåla, sy...Som tur var hade jag lite extra hjälp i hushållet idag och igår...äldste sonen var ledig från jobbet och fixade lunch båda dagarna. Idag gjorde han risotto! Och det blev riktigt gott! En riktig lyxlunch! Det är en extra bonus med att vara hemmafru - att man får lov att träffa även sina äldre barn på dagtid om det slumpar sig så! Mysigt att ha honom här och kunna småprata lite, greja i köket tillsammans...

N har roat sig bäst han kan när jag har sytt! Han har suttit med lite vid köksbordet och grejat med egna saker...ritat lite, pratat, kollat in sömnadsarbetet. Men annars har han grejat själv. Och han har många idéer! I går eftermiddag hölls han med utklädningskläder...rotade fram allt möjligt och satte på sig...blev en soldat med gasmask (tillverkad av storebror M av en glasslåda, sprejad med guldfärg) ...men jag skulle inte vara rädd för han var god! Och så satte han iväg igen och hämtade mer saker att förbättra utklädnaden med...och kom tillbaka och skrämdes lite...berättade vad han hade tänkt ut! Det är härligt att se hur fantasin är rik och att han själv kan trolla fram en lek som är rolig en lång, lång stund...och allt skapar han själv! En blå poncho hade han på sig...den väljer han nästan jämt när han klär ut sig...precis som mina äldre barn har gjort. Den där ponchon är tydligen en prefekt utklädningsdräkt. Och jag blir lite rörd när jag ser den. Det är min mormor som virkat den. En till mig och en till en av mina kusiner. Och jag blev så glad när jag fick den i julklapp...jag kanske var 10-11 år gammal. Den var så fin men också lite opraktisk att ha på sig i skolan och när man var i skolan eller satt och ritade eller så...men den blev en älskad utklädningsdräkt. Jag och min bror använde den ofta...perfekt när man var indian...eller vad som helst. Och sen har mina sex barn alltså använt den flitigt! Tänk om min mormor hade vetat hur många barn som skulle få glädje av ponchon hon virkade till sitt äldsta barnbarn!