fredag 25 november 2016

Partiledardebatt

Jag tittade på partiledardebatten på tv4 i förrgår...där Jonas Sjöström och Ebba Busch Thor debatterade familjepolitiken. V vill ha individualiserad föräldraledighet och Kd vill att man ska få välja själv. Och dessutom kunna vara hemma till barnet blir 3 år. Jonas tyckte att Kds inställning innebär en tillbakagång...alltså att om kvinnan får välja så vill hon förmodligen välja att ta mest av föräldradagarna och då blir det ju ojämställt. Och det blir väldigt synd om henne för hon får så dålig löneutveckling och så dålig pension. Det handlade tydligen om flera miljoooner. Ha! Som om en förkortning av föräldraledigheten med några månader skulle innebära enorma mängder mer pengar i lön och pension. Tror jag inte på. Och synen på jämställdhet blir väl lite tokig. En jämställdhet som måste tvingas fram, förbjudas fram...är det verkligen jämställdhet? På riktigt? Synen på människan, särskilt på kvinnan, är låg. Riktigt låg. Men V vet hur det ska vara. Det ska vara lika. Mamma och pappa ska knyta an till barnet rättvist...7 månader till mamma och 7 månader till pappa. För det är det bästa. Och sedan har vi tack vare bland annat V en fantastisk barnomsorg här i landet. Föräldrar behöver inte vara hemma mer än de där 14 månaderna. Och absolut inte 3 år som Kd föreslår. Det är att gå tillbaka i utvecklingen nämligen.

Tja, barnomsorgen...är den verkligen så fantastisk? Det verkar inte riktigt så. Artikel efter artikel, insändare efter insändare, publiceras i olika tidningar...och det är inget positivt som skrivs direkt. 

I tidningen Lärarnas Nyheter kan man läsa att barngrupperna i förskolan är alldeles för stora. 88 % av förskollärarna i en undersökning angav att de arbetade på avdelningar där barngrupperna är för stora. De har inte möjlighet att uppfylla sitt uppdrag och hamnar ofta i situationer där det handlar om ren barnpassning och inte om pedagogisk verksamhet. Några berättar att de inte kan garantera barnens säkerhet. 

I en annan artikel i samma tidning kan man läsa en del kommentarer från några av de 17 000 pedagoger som deltog i ovan nämnda undersökning. Det handlar om att tillbud rapporteras men att inget händer. En förskollärare säger att det är så många barn i gruppen att det liknar barnmisshandel. Det kan vara så tajt med personal att det blir katastrof om ett barn bajsar...det går inte att hinna med detta. Både barn och personal lider av stress och koncentrationssvårigheter. Någon berättar att småbarnen på 1-3 år har väldigt långa dagar, fler timmar än en heltidsarbetande förskollärare. Det berättas om sjukskrivning pga utmattning. Det är en sjukdom man får räkna med som förskollärare. 80 % av de som arbetar på en viss förskola har symptom på utmattning. Det finns inte vikarier och personal är ofta borta. Det är svårt att garantera säkerheten. Det är ett yrke som vissa förskollärare inte skulle vilja rekommendera till någon. Någon säger att förskolan endast är förvaring. Det berättas om höga ljudnivåer. Förskollärarnas hörseln blir sämre. Det är svårt att ha koll på alla barn. Det händer ofta att personalen inte hinner hindra eller ens har en aning om att något sker. Personal går ner i tid för att orka men barnen är där en större del av dagen. Någon säger att det rent är farligt att ha det som det är. Barnen far illa. 

Nä, det verkar inte som om Jonas Sjöström har rätt...förskolan ÄR inte fantastisk. Och ändå kostar den ca 70 miljarder kr om året. Men den är väl bättre än mammorna. För den är ju i alla fall jämlik. Märkligt nog...eftersom det i princip bara är kvinnor som jobbar där. Så vi går i ring. Jämställdheten förbjuder mammor att vara hemma för länge hos sina barn. Det måste vara rättvist. Mamma ska få sin del och pappa ska få sin och när detta är avklarat...föräldraledigheten alltså...då kommer mammorna väl till pass. För de finns på förskolan. Och där förvandlas barnpassandet till en godkänd syssla. Och för dessa kvinnor är denna syssla så meningsfull och fantastisk att den är godkänd i ett helt arbetsliv- ca 45 år. Men en mamma...för henne är det lagom med 7 månader. 3 år...det är ju något oerhört...det slungar mamman tillbaka till spisen på direkten och fotbojan knäpper igen i ett nafs. Ja, det är märkligt. Det är inte lätt att förstå logiken i resonemangen alltid. Men det beror väl på att det inte finns någon logik i dem. Bara ideologi. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar