Alla barn i min skolkommun har numera surfplattor. Mycket av undervisningen sker genom dessa surfplattor. Eleverna skriver uppsatser, räknar matte, gör frågesporter, får sina läxor inskickade, gör små roliga filmer, har musikundervisning, kan läsa sammanfattningar av sånt som kunde ha lästs i en lärobok - om de hade haft någon lärobok alltså.
I går upptäckte jag en ny funktion surfplattan har. Barnen skriver inte bara med sina små pekfingrar på "tangenterna" som finns på surfplattan. De skriver även för hand...alltså de använder sitt pekfinger som en penna...för pekfingret och skriver "för hand" på skärmen. Det blir kladdigt...pekfingret är tjockt jämfört med en penna...
Det är fascinerande. Förr hade man griffeltavlor. Man hade inte råd med papper och penna i skolan. Sen fick man det. Råd med papper och penna alltså. Så harvade man på med sina papper och pennor. Skrev och plitade...kunde fylla skrivhäften, kunde spara det som skrevs lärde sig skriva fint. Och så gick utvecklingen framåt. Man fick surfplattor. Och nu sitter barnen där igen. Med en liten digital griffeltavla. Pekfingret har blivit kritan. Allt går i ring. Uppåt och framåt...till det bättre? Tveksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar