Lata ungdomar

Jag läser i Sydsvenskan att många små och medelstora företag har svårt att hitta personal med rätt attityd till arbetet. Vissa pratar om förändringar i attityder...ansvarskänslan är inte lika stor. Det kan handla om att man tror att man ska få använda mobilen på arbetstid, att man tror att man kan få ledigt med kort varsel om något roligare dyker upp som en hockeymatch.

Det är väl konstigt ändå? Hur blev det här nu då? De unga nu är ju fd dagisbarn. Där skulle de gå för att bli socialiserade, fostras till att bli solidariska, förstå hur andra tänker, lära sig lagarbete...Sen har de gått i skolan...i 12 år. En skola där som också fostrar barnen i demokratisk anda. En skola där man ständigt pratar om att lära sig ta ansvar och där man låtit barnen ta stort ansvar med att komma ihåg vad som ska göras, själva fundera ut vad som ska göras och litat på att barnen själva drivs av en sån kunskapstörst att de dessutom kan kontrollera vad de lärt sig.

Så allt borde vara finfint! Varenda ungdom borde vara ansvarstagande och solidarisk. Arbetsmoral borde de också ha i sig med tanke på att de redan från 1 års ålder är inskolade i att som urverk fraktas till sin verksamhet och så hem igen...dag efter dag under hela barn och ungdomen. Ändå funkar det tydligen inte. Märkligt.