Apor...

Jag läser om apor. Schimpanser närmare bestämt. Schimpanserna putsar varandra livet ut. Mamman börjar med det när de är bäbisar och så fortsätter det hela livet. Men så har man upptäckt att det finns variationer. Schimpanserna putsar varandra på ett särskilt sätt, på olika sätt i olika populationer. Forskare blev nyfikna på varför. Och det visade sig att det inte hade med social position, ålder, kön eller hur länge man tillhört gruppen att göra. Skillnaderna kunde istället förklaras med att barnet lärt sig av sin mamma och fortsätter att putsa på just det speciella sättet. Mamman har haft gott om tid att föra vidare sitt särskilda sätt att putsa...i hela 12 år hänger de ihop...mamma och barn.

Det är konstigt ändå. Apor tar hand om sin avkomma i många år. För vidare det de vet. Ägnar tid och omsorg. Vi människor, fastän vi är så mycket smartare än våra kusiner primaterna, har inte tid med sånt. Vi lejer glatt ut omsorgen av våra små från 1 års ålder. Undrar om någon funderar över skillnaden. Undrar om någon funderar över vad resultatet blir. Vad förs vidare? Och vad inte? Förs den nya typen av institutionsomvårdnad vidare i barnens beteenden precis som putsandet mellan mor och barn i apvärlden gör det? Någon gång kanske någon börjar forska i det.