I går gav vi oss ut i skogen efter lunch! Vi har ett bra ställe där de ofta låter nedhuggna smågranar ligga kvar i skogen! Ett bra sätt att få tag i granris till rosor och andra känsliga växter!
Efter granrisletningen åkte vi vidare till en liten skogssjö! Här badade vi ofta när jag var barn! Det roligaste med den här stranden var den jättestora stenen som låg precis vid strandkanten tyckte jag när jag var barn! Och det tycker mina barn också! Precis som jag gillar de att klättra upp och sitta på den där bumlingen!
Barnen lekte, fick prova att skjuta luftgevär (under noggrant överinseende)...vi promenerade lite...och när vi blivit lite stelfrusna värmde vi oss med kaffe eller varm choklad, åt mackor och småkakor som var kvar från vårt kalas förra helgen! Så mysigt att sitta ute vid en vacker sjö, värma händerna runt muggen med kaffe, se hur ljuset förändras när skymningen börjar falla...
Det är härligt med lov! Att kunna vara ute i naturen på dagtid! Umgås med varandra! Ha så här många dagar att gå ner i varv på! Att få glömma skolan helt och hållet några dagar! Och att som mamma få den här tiden med barnen! Det går så fort! Barnatiden...man tror aldrig det ska ta slut när man är mitt uppe i det...men så kommer en dag om man inser att allt håller på att förändras. Balansen skiftar. Utan att man märkt något nästan. Det känns märkligt. Jag förstår mer och mer att varje dag, varje stund är värdefull...en gåva. Så en sån här dag...när vi är ute och är tillsammans, inte hela barnaskaran längre...men halva...känns väldigt fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar