Skolan...

...är i full gång och vi har kommit in i gängorna ordentligt. Våra inre klockor har ställt om oss och vi vaknar snällt klockan 7 av oss själva. Vi kommer i säng i rimlig tid på kvällarna. Barnen åker och kommer och ryggsäckar packas i och ur och gympakläder hängs på tork och packas ner igen. Det går bra. Fast skoldagarna är långa. Riktigt långa ofta. Och lite sovmorgnar har smugit sig in. De har ändrat starttiderna för barnen så de börjar lite senare. Det är skönt. Men jag är glad att jag är hemma för annars vet jag inte...skulle jag lämna hemmet innan barnen? Det skulle inte kännas bra alls. I alla fall inte för mellanstadiebarnen. Undrar vad andra föräldrar tycker. Några läxor har trillat in. Glosor och det känns roligt. Att någon lärare tycker att barnen ska plugga på ord. Annars har det inte riktigt börjat hända något än. Jag försöker att inte tänka så jättemycket på skolan. Jag blir så lätt irriterad. Fast en sak har redan irriterat mig. Sonen i 9:an ska läsa en bok. Det är ju bra. Men den ska läsas på lektionstid. Så där sitter de i skolan och läser roman i 40 min i streck tre gånger i veckan. Är det inte lite slöseri med tid? Med lärarkompetens? Blir det inte trist? Vore det inte bättre att eleverna fick läsa hemma, som läxa? Och så kunde de få lite undervisning på svensklektionerna istället.